- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Femte bandet. Christina (1902) /
101

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Daniel Buschovius eröfrar Särna - Sjökriget 1644

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kriget mot Danmark 164.4.

101

Men vi lemna dessa krigsrörelser på vestra gränsen, hvilka fördes
med omvexlande framgång så väl i Jemtland som Vermland och
Vestergötland — de hafva efter Hannibal Sehested fått namnet
Hannibals-fejden eller med ett förkortadt uttal Balsefejden — och vända oss till
de trakter, hvarest kriget fördes med hufvudvapnen, det är flottorna.

Sjökriget 1644.

Den i allmänhet blida vintern 1643—44 lade hinder i vägen för
Torstenssons plan att på isen gå öfver till Fyen. Sedan han gjort sig
till herre öfver hela Jutland, fick hären gå i vinterqvarter ungefär
samtidigt med Gustaf Horns infall i Skåne. Konung Christian var
outtröttlig och var med öfver allt. Vid Fyens stränder lät han genom
isvakar och skansar ordna försvaret och hindra fiendens öfvergång,
under det han i Holstein och sedermera äfven i Skåne sökte förmå
allmogen att gripa till vapen. I Holstein var det företrädesvis
Dit-marskens innevånare, som efterkommo konungens uppmaning. De förde
det så kallade lilla kriget och tillfogade svenskarne stora förluster, icke
i öppen strid, men genom plötsliga öfverfall. De kallades Snapphanar,
hvilket namn nu för första gången möter oss.

Men det var på flottan, som den gamle Christian stödde sina
förhoppningar, och med den ville han genast i början utföra ett streck,
som på en gång skulle draga Gustaf Horn från Skåne och tillfoga
Sverige en svår förlust. Han ville nemligen taga Göteborg. Denna
stad hade betydligt tillväxt, och Christians tull och prejerier i sundet
hade i sin mån bidragit att draga handeln dit, men i samma mån
väcktes ock hos konungen missnöje och afund. Nu ville han med ett
raskt grepp göra sig fri från denna orsak till bekymmer.

Den svenska regeringen hade dock försett staden med alla
förnödenheter, och en bepröfvad krigsman, Nils Assarsson Mannersköld,
förde der befälet, när konung Christian kom seglande med elfva stora
örlogsfartyg i början af April. På sin 68:de födelsedag den 12 April
anstälde han mönstring. Midt under högtidligheterna kommo tvänne
skepp seglande utifrån sjön. Det ena af dem vände genast om, men
det större styrde djerft för strykande vind midt igenom danska flottan
och kom, oaktadt alla skott från de danska fartygen och från stranden,
lyckligt igenom efter att sjelft hafva med väl riktade skott fält aderton
man af fienden.

Det var en holländare. Ett par dagar derefter kom det andra
fartyget, som var mindre, tillbaka och seglade i mörka natten, vägledt
af skeppslyktorna på de danska skeppen, äfvenledes in till staden, der
danskarne morgonen derpå funno det ligga helt tryggt inne i Göteborgs
hamn. Båda dessa fartyg tillhörde den flotta, som De Geer lyckats
anskaffa i Holland.

I början af Maj afseglade också derifrån en flotta af 32
handelsskepp, förhyrde och bemannade af De Geer på egen bekostnad. Han
hade haft i uppdrag att söka förmå holländarne till krig mot Danmark,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/5b/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free