Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Torstensson och Gallas - Det andra slaget vid Femern den 13 Okt. 1644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget mot Danmark 164.4. 1644
följde honom öfver Elben, men skilde sig der från honom och gick
förbi Hamburg söder om floden vid Glückstadt tillbaka in i Holstein.
Krokvägen gjordes af fruktan för Torstensson vid Ratzeburg.
Denne stod nu, långt ifrån att vara instängd i Holstein,
fullkomligt fri i Tyskland igen. Men frågan var, om han åter skulle gå in i
Danmark eller följa Gallas. Enligt rikskanslerens här ofvan anförda
bref borde han göra det förra, men flera skäl bestämde honom för det
senare. Jutland var utätet, hvarjemte svenska besättningen i Olmütz
var hårdt ansatt och begärde hjelp, liksom Sveriges bundsförvandt, den
siebenbürgske fursten Ragotzki, under det att Frankrike klagade öfver
svenska härens frånvaro från hufvudskådeplatsen för kriget mot
kejsaren. Slutligen lofvade förföljandet af den numera underlägsne Gallas
stora fördelar, hvilka icke borde försummas.
Det andra slaget vid Femern den 13 Oktober 1644.
Huru ringa faran från Gallas sida än var, så låg det dock för
Sverige en lättnad deruti, att Torstensson hade fria händer, och vid
återkomsten af Ludvig de Geers flotta lifvades åter det något sjunkna
modet. Thijsen hade kämpat sig igenom stormarna på Nordsjön och
kommit till Göteborg, der han bortdrifvit de danska vaktskeppen, samt
derefter genom Öresund midt under kanonelden från danska skepp och
kanonpråmar seglat in i Östersjön. Han hade hoppats träffa den
svenska flottan vid Kiel, men då detta icke kunde ske, emedan hon, som
vi veta, seglat hem, begaf sig Thijsen till Kalmar.
Thijsen sjelf begaf sig till Stockholm, der han blef med största
glädje emottagen och erhöll flera prof af regeringens välvilja, deribland
adelskap med namnet Ankarhjelm. Nu utrustades med största ifver
fjorton af de svenska örlogsskeppen. De voro inom två veckor färdiga
att utlöpa och C. G. Wrangel utseglade å nyo den 14 September för
att förena sig med De Geerska flottan vid Kalmar och gå till de
danska farvattnen. Den gamle sjuttioårige Carl Carlsson Gyllenhjelm hade
sjelf velat gå ut med flottan, hvars högste befälhafvare han var, och
oaktadt regeringens och rådets afstyrkan äfven rustat sig till färden.
Man lyckades dock förekomma detta, och Wrangel afseglade med en
erfaren sjöman vid sin sida. Det var befälhafvaren öfver wismarska
lådjeflottan Peter Blom 1). De båda förenade utgjorde inalles omkring
40 segel.
Med bestörtning mottog konung Christian de inlöpande
underrättelserna att Sverige hade en så betydlig flotta i sjön. Man hade i
Danmark i allmänhet den åsigt, att svenska flottan icke vidare det året
skulle visa sig i sjön, och derför voro endast sjutton fartyg utrustade
’) Hans namn skrifves både Blum och Blom. I Sverige kallades han väl
all-männeligen Blom. >Blommen varder flottan kommenderandes» — skrifver Bengt
Baaz (Ekehjelm) till pfaltzgrefven Johan Casimir af den 17 Augusti 1644.
Bielkenstierna låg enligt samma bref sjuk af feber på sin gård. Man hade äfven tänkt
sätta Erik Ryning till amiral och efterskrifvit honum från Lifland, der han var
guvernör, men man ändrade sedan åsigt, och Wrangel erhöll kommandot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
