Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Det andra slaget vid Femern den 13 Okt. 1644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
Christina.
att hålla öga på den De Geerska flottan. Anförare var Pors Nielsen
Mund. Han låg vid Femern för ankar, då den svenska flottan
nalkades, och det var då för sent att i Danmark göra något till hans
förstärkning.
Det var den 11 Oktober som den svenska flottan kom, men
under denna och den följande dagen blåste en så stark storm, att
ingenting kunde uträttas. Den i3:de lugnade det på, och svenska flottan
ordnade sig genast att angripa. Men endast trenne af de danska skeppen
mottogo anfallet, nemligen Pors Mund på Patientia och vice-amiralerne
Jasmundt och Grabow. Den senare förde Lindormen, Wrangel sjelf på
Småländska lejonet angrep Patientia, men Mund försvarade sig med
mod och tapperhet. Man trodde att kung Christian sjelf var med, så
hårdnackad och häftig blef striden. Wrangel måste slutligen vika
undan, men två andra svenska skepp kommo i stället, och efter ett
förtvifladt motstånd blef Patientia äntradt. Den tappre Pors Mund blef
nedhuggen och, då ingen kände honom, kastad i hafvet.
Äfven Lindormen försvarade sig både länge och tappert, tills elden
kom lös om bord, då Grabow kastade sig från akterstäfven i sjön, men
blef af svenskarne upptagen och fången. I fem timmar från klockan
i o på förmiddagen varade slaget.
De öfriga fjorton danska skeppen togo genast vid första angreppet
till flykten. De hoppades, såsom mera grundgående än de tre
amiralskeppen, kunna rädda sig utefter de grunda stränderna, något som
dock misslyckades. De holländska skeppen voro nemligen ännu mer
grundgående och dertill snällare seglare. Ankarhjelm anstälde ock en
sådan jagt efter dem, att blott två undkommo. De öfriga blefvo dels
brända, dels jagade på grund och tagna. Danskarne förlorade 2,000
man i döde och sårade och 1,000 man i fångar.
Den sena årstiden hindrade emellertid att företaga något mot
öarna. Ankarhjelm seglade hem till Holland efter att hafva befriat
Göteborg från några danska fartyg, som ännu en gång lagt sig der vid
inloppet. Carl Gustaf Wrangel seglade mot Köpenhamn, men då han
fick veta, att konung Christian lemnat Skåne, gick han till Wismar att
öfvervintra.
Christian hade nemligen i början af September gått öfver till
Skåne, sedan något förut Anders Bilde kommit öfver från Köpenhamn
till Malmö med 6,000 man. Han förmådde dock ingenting väsentligt
uträtta mot den erfarne Gustaf Horn, huru mycket krigförandet här
än försvårades af snapphanarne. Horn bröt väl upp från Malmö, men
Christian lemnade med den inträdande svårare årstiden Skåne och gick
tillbaka till Köpenhamn, så att hela detta landskap med undantag af
Malmö och Christianstad förblef i svenskarnes händer.
Fälttåget 1644 slutade olyckligt för Danmark. Det var en hård
tid för den gamle kungen. Bekymren sutto nu i ring omkring honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
