Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Kriget mot Danmark - Freden i Brömsebro den 13 Augusti 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
11 s Christina.
nåd tillfälle att belöna dem, som gjort mig goda och ansenliga tjenster,
så kan jag utan någons förorättande med skäl säga, det I hafven så
användt de 34 år, om jag rätt eftertänker, som I hafven tjent både
min salig farfader, som ock sedan min käre fader dog, och så skickat
eder i ambassader, kommissioner och ombetrodda styrelser, att I
visserligen hafven tett eder en stor minister hos en stor konung. Jag
borde fuller intet kalla honom så, men det är likväl verlden kunnigt,
att han först hafver frälst oss utur den ringhet, hvaruti vi tillförene
sutto, och för den skull billigt af oss må stor skattas.»
»Jag vill nu intet uppräkna alla enskildheter, efter som det skulle
såra eder blygsamhet. Det är nog att I ären försäkrade, det Gud ser
edra handlingar, edert samvete kan sig trygga dervid, och en stor
konung hafver låtit det sig behaga, hvilken bland annat ock deraf hafver
varit lyckosam, att han hafver af Gud varit välsignad med en stor
minister, öfver hvilken han hafver haft äran att befalla. Så är icke
heller det ringa att skatta, att ehuruväl I hafven varit delaktig i besluten
och alltid medverkat att föra sakerna till en god och önsklig utgång,
så hafven I likväl velat vörda eder konung som eder herre.»
»Sedan när Gud täcktes min salig herr fader hädankalla och mig
här qvarlemna ett omyndigt barn, så hafven I troligen tjent
fäderneslandet och med edra medbröder så vårdat mina ungdomsår, att jag nu
vid mitt anträde till regeringen funnit alla saker i så önskeligt tillstånd,
att vi nu alla kunna dermed vara nöjde. En annan än I kunde
tilläfventyrs icke hafva vetat att sätta måtta för sin ärelystnad, men I
hafven icke af sådant låtit eder förleda, utan alltid betänkt den
vördnad, som I Gud och mig, eder lagliga öfverhet, hafven varit skyldig.»
»Yttermera oaktadt den tiden är kort, som jag hafver suttit vid
regementet, så hafver jag likväl till öfverflöd förnummit, att eder
vaksamhet, lycka, förstånd och höga egenskaper icke hafva varit utan
verkan. Det är allom kunnigt, att det danska kriget förmedelst vapnens
fortsättande och edert försigtiga uppförande i synnerhet vid
fredstraktatens utförande hafver nått det önskliga utslaget, hvaröfver vi nu kunna
oss högeligen hugna.»
Med sådana ord beledsagade den unga drottningen Axel
Oxenstjernas utnämnande till grefve. Vi återkomma längre fram till detta
ämne, men vilja här blott påpeka, att oaktadt det öppna erkännandet
af mannens storhet, man dock med tanken fästad på afunden och
illviljan, hvilka smögo i tysthet fram och tasslade äfven i drottningens
öron, tycker sig finna en och annan liten udd, såsom i den betoning
af förhållandet mellan öfverheten och honom såsom undersåte, hvilken
nödvändigtvis måste framgå blott och bart deraf att detta framhölls i
talet trenne gånger. Drottningen uppmanade nemligen den gamle
mannen att äfven tillhålla sina barn att träda i hans fotspår och göra sig
väl förtjenta af henne, »som Gud och naturen hafver satt till deras
rätta öfverhet».
Bengt Baaz hörde väl icke till rikskanslerens illviljare, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
