Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Fortsättning af Lennart Torstenssons fälttåg i Tyskland - Det kejserliga rytteriet förstöres vid Jüterbock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
Gallas utsände folk att indrifva lifsförnodenheter, skedde det med de
största förluster. I början af Oktober fick han förstärkning. Det var
två kejserliga och flera kursachsiska regementen under Enkefort. Men
det blef icke bättre för det. Nöden blef till slut så stor, att Gallas
måste se sig om att komma lös från Bernburg.
Detta var dock ingen lätt sak. Gallas höll ihärdigt fast vid
grundsatsen att undvika fältslag, och då återstod ingen annan utväg än att
smyga sig bort. Den enda ort, dit han kunde taga sin tillflykt, var
det några mil norr ut’belägna Magdeburg. En mörk höstnatt den ii
November sattes beslutet i verkställighet. Torstensson var frånvarande.
Han hade i spetsen för det svenska rytteriet skyndat efter en styrka
af 1,500 man, som Gallas utsändt att inbringa lifsförnodenheter från
Eisleben. Han återkallades af två kanonskott, som affyrades i lägret
vid Münch-Neuburg, och vände genast om, men kom för sent.
Gallas kom verkligen undan, men brådtom hade han haft, så att
en mängd trossvagnar och sjuka samt två kanoner lemnades i sticket.
Så fort hans borttågande märktes, aflossades de tvänne kanonskotten,
hvilka enligt öfverenskommelse skulle återkalla Torstensson. Med de
uttröttade ryttarne var det dock omöjligt att tänka på något förföljande,
men af den till Eisleben utsända styrkan, som återvände, under det
att svenskarne plundrade det fiendtliga lägret, togos 1,200 man till fånga.
För Gallas var det emellertid icke mycket vunnet med att hafva
undkommit till Magdeburg. Han blef här lika innesluten som förut
i Bernburg. Han måste äfven här tänka på medel att undvika den
hotande hungersnöden. Derför skulle rytteriet under anförande af
Bruay och Enkefort söka att hemligt komma bort från Magdeburg till
Dresden och Schlesien.
Torstensson fick dock kännedom om företaget och skyndade i
spetsen för rytteriet efter de aftågande kejserlige. Han tog vägen öfver
Zerbst till Nimeck *), och när han närmade sig denna ort mot natten
till den 23 November, såg han fiendens vakteldar. Torstensson lät
genast en del af sitt folk anfalla. Det var Bruay som man först stötte
på, men vid skjutandet kom snart Enkefort till stället. Nu ryckte
Torstensson fram med hela sitt rytteri, hvarvid Bruay tog till flykten,
Enkefort med flere öfverstar blef tagen till fånga och hans ryttare
kastade sig i vild flykt utåt vägen till Jüterbock.
Svenskarne förföljde. En stor del af de flyende upphans vid
Jüterbock och blef der nedhuggen, men förföljandet fortsattes långt på
andra sidan denna stad, så att det fiendtliga rytteriet blef alldeles sprängdt
och förstördt. Utefter hela vägen lågo döda; 1,500 togos till fånga,
hvarjemte 18 fanor och 3,500 hästar togos. »Minsta delen skulle hafva
undkommit» — skref Torstensson till C. G. Wrangel dagen derpå —
»om ej våra ryttare, som gjort femton mil på ett foder, varit så
uttröttade».
’) En liten &tad norr om Wittenberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
