Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Fortsättning af Lennart Torstenssons fälttåg i Tyskland - Slaget vid Jankow den 24 Febr. 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slaget vid Jankow den 24 Februari 1643.
121
Torstensson angifver sjelf hufvudskålen för beslutet i följande ord:
»Då fienden dagligen höll sig till oss i marken, och af det ständiga
kamperandet i den hårda och kalla vintertiden omsider vår
undergång kunnat följa, har efter mogen öfverläggning» .... striden
beslutats. Eljest var Torstensson ingalunda den, som ville våga allt på ett
fältslag. »Det gifves ingenting vanskligare än att äfventyra en
drabbning» — skall han hafva sagt — »man kan förlora den genom tusen
oförutsedda tillfälligheter, till och med då man noggrant har vidtagit
alla mått och steg, som den mest fulländade militäriska skicklighet
gifver vid handen.»
Den svenska hären anfördes, venstra flygeln af Douglas, midten
af Mortaigne och högra flygeln af Wittenberg. De kejserliges venstra
flygel fördes af Götz, midten af Suys, högra flygeln, der de baierska
hjelptrupperna stodo, af Johan de Werth.
Både Hatzfeld och Götz redo ut för att äfven å sin sida taga
nejden i närmare skärskådande. Man kände nu för väl Torstensson för
att icke använda all möjlig försigtighet mot honom, helst när det var
fråga om en hufvudstrid. Man hörde Hatzfeld säga, »att han kände
denne fiendens manér, att han gemenligen ej alltid syftar dit, der han
gör mest rumor». Emellertid hade den kejserlige fältmarskalken så när
blifvit tagen till fånga.
Götz hade redan lemnat honom, då en kejserlig öfverste, som varit
utsänd att rekognoscera, kom med sina ryttare i sträckt galopp öfver
fältet i hack och häl förföljd af en afdelning svenska ryttare. Hatzfeld
sände genast efter mer rytteri, men hade svenskarne känt, hvem de
hade för sig på den dålige klipparen, hade han ej undgått dem. Så
fort den kejserliga undsättningen kom, blefvo de svenska ryttarne
jagade tillbaka.
Under natten hörde man mycken rörelse i det svenska lägret.
Tvänne gånger blåstes boute-selle. När morgonen kom, såg man den
svenska hären ordnas till strid, men man kunde icke af rörelserna sluta
till hvad som åsyftades. Utan tvifvel var det Torstenssons mening att
vilseleda fienden. Man var det ena ögonblicket färdig att tro, det ett
återtåg var i görningen, då det strax derpå såg ut, som om det gält
ett anfall på högra flygeln mot de Werth. Men Hatzfeld lät icke
bedraga sig, utan sände bud till Götz att skaffa sig underrättelser om
den beqvämaste vägen att kringgå skogen för att komma fram till fienden.
Den kejserliga hären stod i riktning från sydvest till nordost, och
venstra flygeln stod mellan byarne Habrowska och Radimirziz, så att
midten af hären fortsatte från den sistnämnda. Från Habrowska
utbredde sig en skogsdunge i riktning mot vester till sluttningen af en
höjd helt nära den sydligaste af de nämnda sjöarna. Ofvanpå höjden
låg ett kapell. Vid foten mellan denna och närmaste höjd norr ut, som
äfvenledes var bevuxen med skog, befann sig ett trångt pass, och Götz
uppmanades att skynda genom detta pass, innan svenskarne hunnit
bemäktiga sig höjden bredvid. Enligt hvad Götz sade till Hatzfeld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
