Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Carl Gustaf Wrangels fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Gustaf Wrangels fälttåg 1646.
129
mal, men redan utmärkt genom lysande bedrifter. Efter Johan
Lillie-hööks död började man kasta blickarna på honom såsom Torstenssons
blifvande efterträdare, och rådet skref till Torstensson den 26
Oktober 1644: »Vi gille, att I så småningom vele draga Carl Gustaf
Wrangel till befälet efter eder, både emedan han är af vår nation och
dessförutan af de egenskaper, att vi förhoppas, det han efter någon tid
och der Gud förunnar honom helsan och lifvet, skall komma verket
till godt stöd och märkelig undsättning.»
Till sitt lynne var C. G. Wrangel modig, rask och ihärdig, ehuru
modet stundom slog öfver till öfvermod, ihärdigheten till envishet.
Till sitt yttre var han högväxt, och emedan han kunde mera än
Torstensson deltaga i fältlefnaden samt äfven emedan han gaf soldaterna
friare tyglar, var han af dem högre älskad än den förre.
Från sjön, der Wrangel, som vi minnas, år 1645 intog Bornholm,
kallades han af drottningen att som rikstygmästare öfverföra
förstärkning till Torstensson. Han samlade ock en ansenlig styrka, dels ur
Sverige, dels ur Holstein och ryckte dermed inåt Tyskland. I
Eulen-burg mötte han den sjuke Torstensson, som muntligen gaf honom sin
mening till känna rörande hvad som vore att iakttaga i de kejserliga
arflanden. Enligt regeringens befallning skulle nemligen ingenting af
vigt företagas af Wrangel utan Torstenssons hörande, och han har
äfven utkastat planen till 1646 års fälttåg.
Denna plan skiljer sig från de föregående årens under
Torstenssons eget öfverbefäl deruti, att han nu tillstyrker undvikande af någon
hufvudstad, tills man hunnit förena sig med fransmännen, hvilka allt
sedan Torstenssons öfverkomst till Tyskland handlat på egen hand.
Sedan föreningen med dem skett, borde man med gemensamma krafter
drifva fienden öfver Donau. Till följd häraf flyttades krigets
skådeplats från östra till vestra Tyskland. Han stöder sin åsigt om
nödvändigheten af en förening med fransmännen derpå, såsom han yttrar sig
i ett bref af den 12 April 1646 till landtgrefvinnan Amalia Elisabeth,
för hvilken han hyste stor högaktning, att han ville förmå dem till
oafbruten medverkan i kriget; ty det var eljest fransmännens sed att
om vintern ligga stilla och derigenom lemna de kejserlige och
bai-rarne tillfälle att gemensamt anfalla svenskarne, så att desse om
vintern vanligen förlorade allt hvad de om sommaren vunnit.
Det hörde ock till planen, att den nu efter Wrangel till
general-fälttygmästare utnämnde Arvid Wittenberg skulle, medan Wrangel med
fransmännen flyttade kriget till öfra Tyskland och Baiern, rycka in i
öfre Schlesien samt, efter att der hafva fattat fast fot genom intagandet
af Troppau, gå till Österrike.
Med de förstärkningar, som den nye öfverbefälhafvaren förde med
sig, utgjorde den svenska hären i Böhmen 15,000 man till fots och
8,000 till häst, utom alla besättningar och den härafdelning, som stod
under Königsmarcks befäl. Artilleriet utgjorde 70 kanoner.
Starbäck ff, Bäckström, Ber, nr Sv. Hist. V, a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
