- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Femte bandet. Christina (1902) /
139

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Pfaltzgrefven Carl Gustafs fälttåg - Eröfrandet af Lilla Sidan i Prag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Eröfrandet af Lilla Sidan i Prag, Juni 1648.

139

skulle röjas. De mått och steg, som vidtagits, hade dock krönts med
framgång. Königsmarck stod om natten mellan den 15 och 16 Juni på
Hvita berget strax vester om staden, utan att någon derinne hade den
ringaste aning om hans ankomst.

Men just då, när han liksom blott behöfde utsträcka handen för
att gripa sitt lättvunna byte, inträffade något, som kom Königsmarck
att för ett ögonblick anse allt förloradt. Man hörde nemligen från
murarna ljudet af marscherande soldater och rop. Odowalsky förklarade,
att det var vaktombytet, hvilket nu som bäst pågick. Kort derefter
hördes klosterklockorna ringa till bön, och allt mer steg oron hos
Königsmarck. Men det befanns snart, att Odowalsky hade rätt, ty snart
blef der så tyst i staden, att man tydligen kunde förstå, att alla
derinne lågo försänkta i sömn.

Nu fick fotfolket befallning att gå framåt. Odowalsky visade
vägen. Med hundra man närmade han sig försigtigt ett ställe på vallen,
der man kunde klättra upp. Deruppe stod en skildtvakt, som började
ropa. Men han blef i samma ögonblick nedstörtad utför vallen, och
Odowalsky med knektarne skyndade till närmaste port, Strahower-Thor.
Här blef den öfverraskade vakten nedhuggen, hvarpå porten bröts upp
och vindbryggan nedfäldes, så att det öfriga af fotfolket kunde komma
in. Strax derefter kom också Königsmarck med rytteriet. Tornet vid
Moldaubryggan blef genast taget i besittning för att förekomma en
öfverraskning från Altstadt. När morgonen kom, voro svenskarne herrar
öfver Lillsidan.

Det var för ögonblicket icke att tänka på något försök mot den
på östra stranden belägna delen af Prag. Men i Lillsidan togs ett
oerhördt stort byte. Prag hade fått det talet om sig, att det var
ointagligt, och derför hade hit liksom till det härofvan omtalade Bregentz
samlats en mängd dyrbarheter, emedan de här skulle vara i säkert
förvar. Nu gick allt förloradt.

Staden lemnades till tre dagars plundring, och de förnämsta husen
utskiftades bland de särskilda officerarne, hvarjemte uttryckligen befaldes,
att den kejserliga skattkammaren skulle lemnas orörd för svenska
kronans räkning. Det var dock icke möjligt att vidmakthålla någon
ordning, när knektarne väl fått öfverlemna sig åt plundringens yrsel. Till
och med den kejserliga skattkammaren uppbröts och plundrades, tills
Königsmarck sjelf hann komma tillstädes och bringa de tygellösa till tukt.

Soldaterne togo dock för sig tillräckligt. I ett kloster funno de en
skatt af 100,000 riksdaler. De hade fickorna fulla af klingande mynt,
och det var icke ovanligt att se dem klädda i de dyrbaraste ungerska
och österrikiska drägter, prydda med ädelstenar i stället för knappar.
De begrepo icke värdet af sitt rof. En hade funnit en ring med en
rubin, som han sålde till en ryttare för 5 riksdaler. Ryttaren sålde
ringen till en officer för 20, och denna i sin ordning samma ring till
Königsmarck för 1,000 riksdaler och en ridhäst. Königsmarck skänkte
slutligen ringen åt drottning Christina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/5b/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free