Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Pfaltzgrefven Carl Gustafs fälttåg - Eröfrandet af Lilla Sidan i Prag - Carl Gustaf framför Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
Königsmarck sjelf var icke den, som minst försedde sig. Icke
mindre än fem med guld och silfver lastade vagnar skall han hafva skickat
från Prag åt nordvestra Tyskland.
För svenska kronans räkning togos åttio metall- och en ofantlig
mängd jernkanoner, dyrbara taflor, deribland af Paul Veronese och
Correggio, utsökta tapetserier, konstsaker och skådepenningar samt
framför allt en boksamling, som fylde trettio lårar, och sällsynta handskrifter,
hvaribland den så kallade Codex argenteus (silfverboken), en bibel på
mesogötiska, som fått sitt namn deraf, att den är målad med silfver
och guldbokstäfver på tjockt pergament1).
Inalles uppskattas bytet, som togs i Prag, till sju eller ända till
tolf millioner riksdaler.
Odowalsky fick 6,000 riksdaler af Königsmarck och blef öfverste i
svensk tjenst, samt blef tre år derefter adlad med namnet von Streitberg.
Sådan var den sista bedriften svenskarne utförde i det trettioåriga
kriget. Den var lätt vunnen och belönades med ett byte, större än
som någorstädes blef gjordt under hela kriget. Emellertid var det blott
den minsta, om än den rikaste, delen af staden som var tagen, och
det gick ej så lätt med återstoden på östra sidan om Moldau.
Här funnos x 0,000 vapenföra borgare, hvilka på presternes
uppmaningar grepo till vapen. Så gjorde ock studenterne. Königsmarck
hade stått sig slätt, om krigsförråden funnits i denna stadsdel och icke,
såsom nu var fallet, i Lillsidan, der de föllo i segrarnes händer.
Österrikiske generalen Buckheim kom också staden till hjelp, så att
ingenting kunde här vinnas, ehuruväl man försökte det.
Wittenberg, som efterskickats, intog det söder ut belägna Tabor, der
likaledes ett stort byte vans, och han tog äfven vid Budweiss general
Buckheim till fånga. Så stodo sakerna, då pfaltzgrefven kom tågande
med förstärkning från Sverige.
Carl Gustaf framf ör Prag.
Carl Gustaf kom till Prag den 24 September. Han gick öfver till
östra stranden af Moldau och utstack der trenne läger. Han hade godt
hopp om framgång i anseende till fåtalet af öfvade försvarare och
bristen på kanoner. Men här såsom alltid, der mod och fosterlandskärlek
finnas, blef motståndet större och kraftigare än någon kunde ana.
Borgare och studenter täflade i mod och dödsförakt. Det omtalas huru
en student vid en stormning försvarade Moldaubryggan mot aderton
svenska soldater. Äfven prester och munkar deltogo i striden.
Till slut syntes det dock, som om all försvararnes tapperhet icke
skulle kunna förekomma stadens fall. Tvänne stormar hade väl
afsla-gits, men en betydlig sträcka af muren var nedskjuten och svenskarne
*) Denna dyrbara bok, som för närvarande är Upsala universitetsbiblioteks
yppersta klenod, kom ifrån drottning Christinas bibliotek till Vossius och
återfans sedan i Brabant, der Magnus Gabriel De la Gardie köpte den för 2,000
riksdaler och skänkte den till det nämnda biblioteket. Boken skall hafva kommit
till Prag från klostret Werden nära Köln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
