Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning. Christinas ungdom och uppfostran.
155
gen yttrade sig olika hos dem allt efter deras olika skaplynne. Maria
Eleonora grät och var otröstlig. Konungen deremot var nöjd med
hvad Gud gifvit och omfattade barnet med innerlig kärlek. Maria
Eleonoras ovilja mot sin dotter synes hon aldrig rätt hafva kunnat
öfvervinna, och den framkallade ovilja tillbaka i så hög grad, att
dottern kunde uttala anklagelser mot sin moder, det hon velat henne
skada, må hända till lifvet. Desto mer fästade hon sig vid fadern.
Hon var blott på fjerde året, när han sista gången till afsked
tryckte henne i sina armar, då han skulle draga ut till det tyska
kriget, och det säges, att afskedet från fadern så djupt gripit henne, att
hon gråtit tre dagar derefter. Hon vistades sedan, så länge Gustaf
Adolf lefde, hos pfaltzgrefvinnan Katarina. Man har i behåll tvänne
bref, som hon skref till sin fader under denna tid. De äro skrifna på
tyska, men utan datum.
I det ena önskar hon sin »hjertans allerkäraste herr fader af Gud
allsmäktig mycken helsa, henne hans trogna dotter till tröst»; beder
honom »snart återkomma och äfven skicka henne något vackert, hon
vore Gudi lof frisk och beflitade sig mycket i bedjande». I det andra
skickar hon konungen »sitt ödmjuka konterfej», beder honom tänka på
sig och snart återkomma, men under tiden skicka henne något vackert.
»Jag vill alltid» — så slutar hon — »vara from och flitigt lära mig
bedja. Gudi lof, jag är frisk. Gud gifve oss alltid goda tidender om
Ers Maj:t. Honom befaller jag E. M. alltid och skall förblifva E. M:s
lydiga dotter Christina.»
Hon vistades, så länge Gustaf Adolf lefde, hos sin faster,
pfaltzgrefvinnan Katarina på Stegeborg. Dock kom hon icke dit förr än
när drottningen, hennes moder, på sommaren 1631 reste ut till
Tyskland. I ett bref af den 21 Juli 1631 skrifver Gustaf Adolf till sin
svåger: »Jag ser af eder skrifvelse, att Eders kärlighet och min kära
syster hafva tagit min lilla dotter till sig ... . Jag har föga tid» —
tillägger han i ett postscriptum •— »derför beder jag Eders kärlighet
helsa min syster och tacka, att hon påtagit sig omaket med min dotter.
Jag är villig sådant med all broderlig kärlek och trohet att förskylla,
Gud bevare Edra kärligheter samteligen och oss alla.»
Barnets glada väntan att få återse sin käre fader gick icke i
fullbordan. I stället kom först underrättelsen om hans död, så det
kungliga liket och med det modern, enkedrottningen Maria Eleonora. Och
nu blef Christina för sin i sorg fördränkta moder ett föremål af
kärlek lika mycket som förut af motvilja. Barnet var den älskade, ja
dyrkade Gustaf Adolfs enda barn. Icke under derför om den svaga
mans>. Också hade jag redan från det jag föddes gifvit ett offentligt bevis pà
astrologernas osanningar, ty konungen tillfrisknade, drottningen, min mor, gick
lyckligt igenom sin barnsäng, jag mådde bra och — ännu mer, jag var en flicka.»
Stjerntydarne hade nemligen sagt, att drottningen gick hafvande med en son, hvars
födelse skulle kosta antingen konungen, drottningen eller barnet lifvet. Att Gustaf
Adolf vid denna tid led af tredjedagsfrossa, vete vi af det föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
