Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
Maria Eleonora skulle på henne slösa hela ömheten af sin gränslösa
kärlek till den bortgångne. Detta inverkade väl ock på förmyndarne,
hvilka för öfrigt alldeles icke voro så benägne att lemna den blifvande
drottningen i Maria Eleonoras händer.
Redan före hennes hemkomst var detta ämne föremål för
öfverläggningar. I Januari 1633 skref rådet med Grubbe till rikskansleren
och bad honom, »att han ville sitt goda råd upptäcka, huru han
förmenade, att Hennes furstliga nåde fröken härefter hållas skulle, och
om Hennes furstliga nåde vid Hennes Maj:ts enkedrottningens
hemkomst med henne i ett hof skulle förblifva». Axel Oxenstierna
svarade härpå från Halle den 13 Februari, »att han höll före, det
fröken ingenstädes vore bättre än hos drottningen; dock att henne hölles
en hofmarskalk samt uppvaktare för heders skull och så en fru eller
två, som hennes Maj:t på akta, och alltsammans på riksens
omkostnad *).»
Det var nemligen den rådande öfvertygelsen, ej blott hos
rådsherrarne, utan äfven hos den aflidne konungen, att den svaga Maria
Eleonora, med sitt ombytliga lynne, sin ovilja för Sverige och svenskarne,
icke var den rätta att uppfostra Sveriges drottning. Gustaf Adolf
hyste härutinnan ett stort förtroende till sin syster, och förmyndarne
lutade äfven åt detta håll, ehuru förhållandet mellan dem och det
pfaltzgrefliga huset för öfrigt icke var det bästa. Till en början blef det
dock som Axel Oxenstierna ville, och Christina öfverlemnades åt sin
moders vård.
Men det var så tyst och dystert hos den sörjande Maria Eleonora.
Barnets lekar och glädje trifdes der icke. Icke heller ville Christina
alltid böja sig efter sin moder. Vi anföra ur Christinas
lefvernesbe-skrifning, som hon nedskref några år före sin död 2), ett drag, som
målar moderns och barnets lynnen: »Jag gick två eller tre dagar utan
att dricka» ■— säger hon — »emedan man icke tillät mig dricka
vatten och jag hade en nästan ©öfvervinnelig afsky för vin och öl. Min
moder, drottningen, gaf mig en gång en örfil, då hon öfverraskade mig
drickande af det rosenvatten, hvarmed hon plägade tvätta sitt ansigte.
Hon nödgade folket att låta mig dricka svagdricka, som anses så
dåligt, att endast den lägste stackare hos oss dricker deraf. Men
slutligen drack jag af nödvändighet cch tyckte mer om det än vin och öl.
Jag tror, att detta har så häftigt upphettat inelfvorna och bränt
invärtes, att deraf förorsakats de oordningar i gallen, hvilka upphettat
blodet på ett sällsamt sätt; ty jag drack aldrig annat än drifven af
den yttersta nöd.»
En utväg ur ledsnaden, som af det läraktiga och ovanligt
begåfvade barnet med värma omfattades, voro undervisningstimmarne. Sin
Så att ej enkedrottningen skulle iklädas någon kostnad derför af sitt
lifgeding.
2) Utan tvifvel år 1681, efter som hon på ett ställe talar om, att hennes
förmyndare Per Brahe hade dött året förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
