- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Femte bandet. Christina (1902) /
161

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Drottning. Christinas ungdom och uppfostran. 173

lägga kronan under sina fötter *) samt förkunna, att dygden är det
enda goda, hvarvid alla menniskor nödvändigt böra fästa sig, utan att
hålla på sitt stånd» 2).

»Men under denna bekännelse glömmer hon icke länge, att hon
är drottning 8), hon återtager genast sin krona, erkänner hennes tyngd
och sätter första steget till dygd deruti att riktigt uppfylla sitt kall.
Hon har äfven af naturen alla de egenskaper, som fordras för att
deruti på ett värdigt sätt lyckas. Ty hon har en beundransvärd lätthet
att fatta och genomtränga sakerna, ett minne som tjenar henne så
troget, att man kan säga, det hon ofta missbrukar detsamma; hon talar
latin, franska, tyska, holländska, svenska och studerar det grekiska
språket. Hon har omkring sig lärde män, som på hennes lediga
stunder samtala med henne om det märkeliga i vetenskaperna 4). Denna
vetgiriga ande underrättar sig om allt, och ingen dag går förbi utan
att hon läser en sida i Taciti historia, som hon kallar ett schackspel» 5).

.. »Denne författare, som gifver äfven vetenskapsmän att tänka,
förstår hon ganska lätt äfven på de svåraste ställen och der de lärdaste
stanna, tvekande om meningen, förklarar hon den till och med på vårt
språk med en förundransvärd lätthet, men hon vårdar sig icke om att
synas hafva läst och känna dessa ställen 6). Hon har ett stort nöje att
höra problematiska frågor behandlas af lärda män, som äro af olika
meningar, och hon yttrar då aldrig sin egen mening, förr än alla andra
talat, men då sker det med några få ord och så väl, att den kan gälla
för ett formligt och bestämdt utslag. Detta kommer deraf, att hon
med upplysning och utan förhastande genomtränger sakerna, och när
hon talar om något, så tänker hon länge deröfver, innan hon yttrar
sin mening.»

»Hennes förbehållsamhet visar sig mera under de allmänna
ärendenas behandling än i vetenskapliga samtal. Hennes ministrar hafva
svårt, då hon är i rådkammaren, att veta åt hvilken sida hon lutar.
Hon bevarar sorgfälligt sin hemlighet7), och som hon icke låter intaga
sig af berättelser, synes hon misstrogen eller svår att öfvertala för dem,
hvilka nalkas henne med något förslag, som ligger dem om hjertat,
emedan de vilja hafva det lika hastigt beviljadt, som de önska det.
Det är sant, att hon lutar något åt misstänksamhet och att hon är
något långsam att skaffa sig upplysning om sanningen samt har mycket
lätt att tro på list hos andra» 8).

*) »Dessa äro hennes verkliga tänkesätt.»

8) »Hon gjorde sig äfven en ära att hafva lagt under fötterna det, som andra
konungar sätta på sina hufvuden.»

8) »Hon glömde det aldrig.»

4) »Detta är sant.»

6) »Detta är ej sant. Hon har aldrig haft någon särskild tillgifvenhet för
denne författare, emedan hon läser med nöje alla goda.»

•) Detta ställe har drottningen understrukit utan att vidfoga någon anmärkning.

’) »Ganska sant.»

8) »Hon har aldrig ångrat detta fel.»
Starbäck e, Bückstrëtn, Ber, ur Sv. Hxst. V, ti

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/5b/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free