Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Drottning Christinas ungdom och uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
sjelfva lofvärda bemödandena att grunda sitt anseende mera på egna
förtjenster än på lyckans tillfälliga gåfvor vande hon sig dock att ställa
sin egen storhet framför sitt rikes, och då hon ville vara den främsta
i allt, blef hon ock allt mindre villig att tillåta någon annan lysa vid
hennes sida.
Det var också under de sista åren af förmyndareregeringen ingen
lätt sak för Christinas förmyndare att upprätthålla sitt anseende mot
en drottning med sådana egenskaper, helst lycksökare icke saknades,
med ifriga bemödanden att ställa sig in hos den unga drottningen och
draga henne från de allvarlige förmyndarne. Man finner dock hos
dessa intet försök att af hålla henne från kännedom om
regeringsärendena för att såmedelst kunna förlänga deras egen myndighet. Tvärtom
yrkade Axel Oxenstierna redan då Christina ingick i sitt femtonde år,
att hon borde invigas i regeringsbestyren och underrättas om de
vigtigare ärendena, hvilket äfven skedde på det sätt, att Christina blef
för hvarje postdag af tvänne bland riksråden underrättad om det
vigtigaste, som förekommit i rådet. I Februari 1642 beslöt rådet, att
drottningen borde afhöra öfverläggningarna i alla frågor af större vigt,
och under det följande året öfvervar hon nästan alltid rådets
sammanträden.
Af dessa bemödanden att tidigt göra henne förtrogen med de
allvarligare åligganden, som tillhörde hennes höga kall, vederlägges bäst
den beskyllning, som någon gång blifvit framkastad mot förmyndarne,
att med afsigt hafva gifvit den unga drottningen en lärd uppfostran
för att draga hennes uppmärksamhet från regeringsbestyren. Den stora
förmåga, Johannes Mathiæ utvecklade såsom hennes lärare, samt hennes
ovanliga fattningsgåfva och ännu ovanligare läsehåg gjorde det för henne
möjligt att inhemta kunskaper, som den tiden voro högst sällsynta hos
hennes kön; men af den uppgift, man ännu eger om ämnena för
hennes undervisning, finner man lätt, att denna ingalunda var riktad
åt inhemtande af onödig lärdom. Den inskränkte sig nemligen till
kristendom, moral, historia, geografi, räknekonst och latin, hvilket språk
då för tiden var både det diplomatiska och alla bildades. Här läste
hon Justinus, Curtius, Livius, Sallustius och Cæsar samt, bland icke
historiska arbeten, endast Terentii komedier. De andra romerska
skal-dernes bekantskap gjorde hon först, när hon sjelf bestämde
användandet af sin tid, då hon äfven inhemtade de öfriga kunskaper, hvarmed
hon förvånade sin samtid. Tyskan lärde hon redan i barndomen af
sin moder och af sin fasters Katarinas gemål, pfaltzgrefven Johan
Casimir; men först 1639 begynte hon studera franska språket och
sedermera utvidgade hon sin språkkunskap så, att hon talade eller
åtminstone förstod nio språk — svenska, danska, tyska, holländska, fransyska,
italienska, spanska, latin, grekiska — de flesta inhemtade efter hennes
myndighetstid, då hon äfven lärde sig något hebreiska och finska. Hurü
ifrigt hon då idkade sina språkstudier, synes bland annat deraf, att
Terserus, hennes lärare i grekiskan, måste infinna sig på slottet redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
