Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Jakob De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
Preussen, der hans närvaro väsentligt bidrog att nedstämma de polska
anspråken. Stilleståndet blef, såsom här ofvan är visadt, förlängdt,
ehuru med uppoffringar å Sveriges sida, dem Axel Oxenstierna
ogillade, då han ansåg dem hafva kunnat undvikas genom mera fasthet och
ihärdighet å de svenska ombudens sida. Häraf uppstod något
missförstånd mellan rikskansleren och riksmarsken, som godkänt det
ingångna stilleståndet. Vid Axel Oxenstiernas hemkomst 1636 tyckes också
i början en viss spänning varit rådande mellan de båda myndige
männen, enligt den gamla satsen att två storheter sällan trifvas
under samma tak; men Gabriel Oxenstierna blef här den förmedlande
mellan brodern och svågern samt lyckades att fullständigt förlika dem.
De la Gardie öfverlemnade hufvudledningen åt rikskansleren, men
deltog emellertid verksamt i öfverläggningarna och använde sitt inflytande
att dermed stärka Axel Oxenstiernas, Så knöts mellan de båda stora
männen ett fast band af vänskap och ömsesidig högaktning. Detta
förhållande fortfor orubbadt, och då längre fram Oxenstierna föll i
onåd samt hans förnämste motståndare var Jakob De la Gardies egen
son, förblef dock fadern alltid sin vän trogen och tog den förtalade
rikskanslerens försvar både inför hofvet och sina egna anhöriga.
Jakob De la Gardies ålderdom förflöt lugnt under rikligt
åtnjutande af lyckans gåfvor. Högt aktad och uppburen af alla i det
offentliga lifvet, hade han tillika det lyckligaste familjelif, omgifven af en
talrik afkomma, som gjorde honom glädje. Han såg sin son Magnus
Gabriel vara drottningens gunstling och genom hennes inflytande blifva
beslägtad uied konungahuset medelst ett giftermål med systern till den
furste, hvilken drottningen utsett till sin efterträdare. Han var
slutligen äfven genom egna och sin hustrus arfvegods samt flera erhållna
förläningar en af de rikaste män som funnits i Sverige. Hans
grefskap Leckö utgjorde 242 mantal, hans friherrskap Ekholmen 52. Dessr
utom egde han Runsa, Arnö, Axholm, Jakobsberg (Carlberg), Jakobsdal
(Ulriksdal), Antis, Lyckås, Roberga, Flättjebo, Håtuna, Tibble, några
socknar i Vestmanland och Österbotten, der staden Jakobstad var af
honom anlagd, godsen Fellin och Taruest i Lifland, samt Käggleholm,
Tullgarn och Sundholm, dem han förvärfvat genom sitt gifte.
Jakobsdal, det nuvarande Ulriksdal, var hans käraste vistelseort, den han på
flera sätt förskönade. I Stockholm egde han på Södermalm ett palats,
som utgör det inre af det s. k. Schönborgska huset vid Götgatan och
ännu genom sin byggnadsstil skiljer sig fördelaktigt från de yttre
delarna af detta vidsträckta hus. Sedermera erhöll han af drottning
Christina en tomt invid Norrström och uppförde der en byggnad, som på
sin tid var en bland de praktfullaste i hufvudstaden, hvarföre den ock
kallades Makalös. Den hade sin plats å nuvarande Carl XII:s torg,
indrogs vid Gari XI:s reduktion till kronan, användes först till arsenal
och sedan till kunglig teater samt nedbrann år 1825. Sina många
egendomar skötte han med ordning och omtanke samt ansågs hvarken
för girig eller slösare. På Jakobsdal hade han den vackraste blomster-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
