Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Jakob De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas förmyndare.
171
park i hela riket, hvilken beundrades äfven af utländingar, medan de
tillika förundrade sig öfver enkelheten inom sjelfva boningshuset, der
rummen saknade tapeter och gästerna bjödos att sitta på trästolar.
Också anmärker Ogier, den franske ambassadören d’Avaux’ följeslagare,
i sin dagbok öfver denna ambassad, att den rike riksmarskens boning
var icke mycket bättre än en ringa borgares lusthus vid Paris; »men»,
tillägger han, »i denna boning träffades en stor man, hvilken säkert
intager sitt rum i historien öfver dem, som byggt de präktigaste slott».
Ambassadören och hans följeslagare kommo ock från den ena
öfverraskningen till den andra, då i denna enkla boning bjöds dem en
måltid, hvarvid maten inbars af adliga pager och som var så riklig, att
kostnaden skattades till 200 riksdaler, motsvarande mer än fyrdubbelt
denna summa efter nuvarande myntvärde. I allmänhet berömmes han
såsom mycket gästfri och såsom den angenämaste värd. Oaktadt han
under de sista åren af sin lefnad var blind, bibehöll han ett gladt
lynne samt lifvade ofta både sin omgifning och sina gäster med
muntra infällen och underhållande berättelser från sitt rika förflutna lif.
För öfrigt var han en far för sina talrika underhafvande, gjorde
ganska mycket för att befordra deras upplysning och trefnad, var
välgörande i stor skala, men utan skryt, samt röjde alltid ett sant
kristligt sinne. Arndts »Sanna kristendom» var ock hans älsklingsläsning,
som åtföljde honom under alla hans fälttåg.
Såsom fältherre stod Jakob De la Gardie i högt anseende och
tillerkändes främsta rummet bland svenska härförare, innan Gustaf Adolf
skapade en ny krigskonst. De förbättringar i taktiken, De la Gardie
inhemtat under kriget i Nederländerna, införde han bland svenska
krigsmakten och gjorde sålunda början till den taktiska utbildning,
hvilken den svenska hären sedermera erhöll under Gustaf Adolfs
ledning, till hvars framgångar han på detta sätt icke oväsentligt bidrog
och som också erkände honom såsom sin läromästare i krigskonsten.
De la Gardie synes emellertid varit såsom härförare mera utmärkt i
taktiskt än i strategiskt hänseende. Han höll sina krigare väl öfvade
och fullt förtrogna med sina vapen, förstod ock att ingifva dem sådan
tillförsigt, att de under hans befäl trodde sig kunna våga allt; men för
öfrigt synes hans stridskonst varit helt enkelt att »tro Gud om godt
och gå flugs på fienden», såsom han vid flera tillfällen i rådet sade,
att han gjort med moskoviterna.
Såsom statsman höll sig De la Gardie, enligt hvad nyss är nämndt,
troget och ärligt till Axel Oxenstierna, ehuru alltid med bibehållande
af en viss sjelfständighet och utan den undfallenhet, som röjer sig hos
dennes broder riksdrotsen. I sjelfva verket hade marsken ett befallande
lynne, som icke gerna tålde motsägelser och icke gaf vika för annat
än öfvertygelse. Det var ock denna, som bestämde hans anslutning
till Axel Oxenstierna. Båda voro lika ifrige förfäktare af adelns
företrädesrättigheter, men också tillika af dess pligt att gå främst i
uppoffringar för fosterlandet, och båda voro lika villige att i detta fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
