Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Jakob De la Gardie - Carl Carlsson Gyllenhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
föregå med eget exempel. I brydsamma frågor, hvilka kanslern
omsorgsfullt utredde, noga àfvägande skälen för och emot, visade marsken
vanligen en härförares raska beslutsamhet och tvekade aldrig, när det
gälde uppoffring af enskilda fördelar för det allmänna. För öfrigt var
han ganska ömtålig om sin myndighet, så att, när vid
underhandlingarna med Ryssland Henrik Horn, såsom äldre riksråd, skulle taga
platsen framför den segerrike fältherren, begärde De la Gardie afsked,
under förklarande att hans anseende bland ryssarne skulle förminskas
genom en sådan nedsättning, och vid detta beslut stod han fast, oaktadt
Gustaf Adolfs föreställningar, så att det afböjdes endast genom Horns
frivilliga afstående af sin företrädesrätt. Äfven höll De la Gardie mycket på
sin grefliga värdighet, och när hans hustrus styfmoder, grefvinnan
Helena Brahe, enka efter riksdrotsen grefve Magnus Brahe, skulle ingå
nytt äktenskap med riksrådet Clas Fleming, förde De la Gardie henne
till sinnes »i hvad heder hennes förre gemål, såsom den äldste grefven
och den förnämste näst konungen i riket, henne satt hade», och sade
henne, att »hvarken hans egen gemål eller någon annan grefvinna
skulle låta henne stå ofvanför sig.» I allmänhet sade han alltid sin
mening rent ut, och hvad han tänkte, det uttalades utan afseende på
om det gälde konungen eller den ringaste af hans underlydande. På
äldre dagar var han ock något för mycket frispråkig, så att han utan
synnerlig svårighet utforskades af Richelieus slipade agenter, i synnerhet
som han icke dolde sin förkärlek för Frankrike, hans faders och
förfäders fosterland, hvarigenom han icke sällan satte Axel Oxenstierna i
bryderi, hvilken gjorde allt för att upprätthålla Sveriges värdighet emot
denna dess mäktiga, men icke alltid fullt pålitliga bundsförvandt. Dock
voro båda för öfrigt af samma tanke i afseende å utrikes
angelägenheter, att dessa borde föras med all kraft och ingen uppoffring skys
för att bereda Sverige en så stark och fördelaktig ställning som möjligt
i det stora europeiska samfundet.
När Jakob De la Gardie kände sitt slut nalkas, skref han till
pfaltzgrefven Carl Gustaf, sin sons svåger, som då vistades på Öland,
och bad om ett besök. Prinsen skyndade ock till hans dödsbädd och
hade med honom ett långt samtal, hvars innehåll förblifvit okändt,
men att det gjort djupt intryck på den unge fursten, vittnade hans
rörelse vid afskedstagandet. Äfven Axel Oxenstierna syntes ofta vid
sin gamle, bepröfvade väns sjuksäng. Den 12 Augusti 1652, vid
något öfver 69 års ålder, afled Jakob De la Gardie i Stockholm och
sedan hans begrafning blifvit firad i Storkyrkan med all den tidens ståt,
fördes liket till Vekholms kyrka i Upland.
Carl Carlsson Gyllenhielm, friherre till Bergqvara, herre till
Sund-byholm, Carlberg och Kasby, var född i Nyköping den 4 Mars 1574.
Carl IX hade, såsom hertig af Södermanland, vid några och tjugu års
ålder haft en kärlekshandel med Karin Nilsdotter, »fru Sigrids jungfru
på Sjösa», och frukten af denna förbindelse var en son kallad Carl
efter fadern, af Johan III adlad med namnet Gyllenhielm 1592 och af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
