Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Gabriel Bengtsson Oxenstierna - Per Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
fader Johan Casimir. Sjelf ville hon erbjuda embetet åt rikskanslern,
som dock undanbad sig detsamma. Nu beslöt man inom rådet, att
alla dess medlemmar, både närvarande och frånvarande, borde
skriftligen afgifva sina röster vid valet, som hölls den 8 April 1641. Vid
valsedlarnes öppnande funnos Axel Oxenstierna och Clas Fleming hafva
erhållit hvardera en röst samt Per Brahe och Gabriel Bengtsson
Oxenstierna hvardera åtta röster. Mellan dessa båda skulle valet bestämmas
genom lottning, hvars verkställande uppdrogs åt drottningen, då lotten
utföll för Per Brahe, hvilken derefter åt Axel Oxenstierna i rådet
lyckönskades till sin nya värdighet.
Per Brahe, grefve till Visingsborg, friherre till Cajana, herre till
Rydboholm, Lindholmen, Brahelinna och Bogesund, på nyssnämnda
sätt blifven Sveriges drots, var född på Rydboholm den 18 Februari
1602, son af riksrådet grefve Abrabam Brahe, en yngre broder till
riksdrotsen Magnus Brahe, och af Elsa Gyllenstierna. Efter tvänne
utrikes resor, den ena till Tyskland, Frankrike, England och Holland, den
andra till Danmark, Tyskland och Italien, fick Per Brahe vid 24 års
ålder anställning vid Gustaf Adolfs hof såsom kammarherre 1626. Han
gjorde sig så omtyckt af den store konungen, att han ansågs täfla med
Axel Oxenstierna om främsta platsen i hans ynnest. Arten af denna
var väl dock ej fullt lika för båda, då Gustaf Adolf såg i Oxenstierna
den bepröfvade vännen och erfarne rådgifvaren, i Brahe den angenäme
sällskapsmannen. I en uppsats från 1740-talet, kallad »Anteckningar
rörande konung Gustaf Adolf den store», af okänd författare, men som
synes gjort sig nära förtrogen med de mest framstående personerna
från den tid han skildrat, heter det om Per Bahe: »Ingen höll konung
Gustaf Adolf så mycket af att vara med som grefve Per Brahe, hvilken
ock förtjente detta förtroende, varande en ärlig och redligt sinnad ung
man, som alltid lade godt till för hvar och en af undersåtarne och
talade icke illa om någon. En herre af ett godt, rättrådigt och
medlidsamt sinne och hjertelag, och allmänt älskad, derjemte lärd och
bok-sy nt och rasker pilt i krig.»
Den tidens hoftjenst hörde icke till de fredliga värfven, ty då
konungen ständigt var i krig och blottstälde sig lika mycket som den
simplaste krigare i hans här, måste hans hofherrar göra detsamma.
Brahe följde honom under de preussiska fälttågen 1626 och 1627, och
vi hafva i det föregående berättat, huru han vid anfallet på
Dan-ziger Werde delade konungens lifsfara och förde honom sårad ur
striden. När konungen återvände till Sverige, var Brahe honom följaktig
och tillbragte vintern till 1628 i Stockholm, der riksdag hölls för att
med ständerna öfverlägga om medel till krigets fortsättande; men
följande vår var Brahe åter vid konungens sida i Preussen, der han såsom
öfverste för Smålands rytteri utanför Dirschau modigt tumlade om med
polackarne inför konungens ögon. En svårare sjukdom hindrade honom
att vidare deltaga i det årets fälttåg och mot hösten förde han sitt
regemente tillbaka till Calmar. Vid riksdagarna 1629 och 1630 var Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
