Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Per Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christinas f örmyndare.
»177
förordnad till landtmarskalk samt blef vid sistnämnda riksdags slut
kallad till riksråd och lagman i Vestmanland, Bergslagen och Dalarne.
Följande året instälde han sig likväl åter hos konungen i Tyskland
och var närvarande vid Würzburgs stormning, då han var nära att
förlora lifvet vid försvaret af kansliet, der en stor skatt troddes vara gömd,
hvilket dock ej var fallet. Från Würzburg hemförlofvades han, med
befallning att ingå i hofrätten, och skall då äfven fått konungens löfte
att blifva riksdrots efter sin farbroder grefve Magnus Brahe. Detta löfte
blef, såsom redan är nämndt, efter konungens död icke uppfyldt, och
vid valet till drots 1634 erhöll Brahe ingen röst, hvartill väl
anledningen varit de stora anspråk han lagt i dagen i följd af sin
grefvevär-dighet. Han hade nemligen fordrat att i egenskap af grefve intaga
plats i rådet näst efter riksembetsmännen och äfven sitta främst i
hofrätten, hvilka anspråk konungen visserligen ogillat, men hvarigenom
Brahe retat sina embetsbröder, de flesta honom öfverlägsne både i
ålder och dittills ådagalagda förtjenster. Emellertid fick han dock samma
år af rådet fullmakt att i Tyskland vara rikskanslern till biträde samt,
derest denne nödgades resa hem, i hans ställe hafva ärendenas
ledning å svenska kronans vägnar.
Följande året, 1635, sändes Brahe att leda underhandlingarna om
förlängandet af stilleståndet med Polen. Vi hafva förut omtalat, huru
fördraget härom afslutades utan rikskanslerens vetskap och huru
under-handlarne derför fingo uppbära skarpa förebråelser af honom. Från
denna tid finner man ock Brahe såsom Oxenstiernas motståndare i
rådet. Riksdrotsen klagade, att Brahe ej kunde förmås göra sin tjenst
i hofrätten, der han likväl, enligt drotsens eget erkännande, var den
klokaste, men der han, såsom grefve, ej ville sitta under det äldre
riksrådet Matthias Soop, som endast var adelsman. Vid Axel
Oxenstiernas återkomst till fäderneslandet 1636 tyckes spänningen mellan
honom och Brahe blifvit allt starkare, och Brahe skickades nu till
Finland såsom generalguvernör för att aflägsna honom från .rådet.
I Oktober 1637 afreste Brahe till Finland, och så begynte för
honom det skifte af hans långa embetsmannabana, hvarunder han gjort
sig mest berömd. Tillståndet i Finland var vid denna tid högst
bedröfligt. Landet var, alltsedan krigen mellan Sigismund och hertig
Carl samt de följande ryska härjningarna, utarmadt och all ordning
upplöst, adeln sjelfrådig och öfvermodig, presterskapet försänkt i
okunnighet och laster, fogdarne oredlige, handel och näringar i lägervall,
bönderne förvildade och all denna oreda ytterligare förökad genom
ovänskapen mellan landets båda högsta embetsmän, presidenten i Åbo
hofrätt Jöns Kurck och landshöfdingen Bror Rålamb. Att styra ett
sådant samhälle samt bringa ordning och reda deri var ingen lätt
uppgift, och att Per Brahe lyckades häri, vittnar bäst om hans öfverlägsna
förmåga. Under resor i alla delar af landet tog han noggrann
kännedom om alla förhållanden samt egde tillräcklig både insigt och kraft
att rätta hvad som fordrade rättelse. Han förstod att öfver allt göra sig
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. V j j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
