Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Christinas förmyndare - Per Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
åtlydd, afhjelpte en mängd oordningar, straffade felaktige embetsmän
och utgaf många nyttiga författningar. I synnerhet vinnlade han sig
med all kraft om undervisningens förbättrande. Nya skolor inrättades
i Tavastehus, Nyslott och Keksholm; trivialskolor i Björneborg,
Ny-Car-leby, Uleå och i Helsingfors, som nu anlades. Ett gymnasium
inrättades i Viborg och slutligen äfven en högskola i Åbo 1640, hvars förste
kansler Brahe blef — ett embete, hvilket han ända till sin död
bibehöll och med största sorgfällighet skötte. Början gjordes till en
öfversättning af bibeln på finska, flera socknar delades och nya kyrkor
byggdes, regelbunden postgång infördes, Åbo befästades, en bättre ordnad
styrelse upprättades så väl der som i de öfriga finska städerna,
tulluppbörden blef på ett ändamålsenligare sätt ordnad, soldatutskrifningen
bestämd efter rättvisare och billigare grunder samt reda införd i alla
delar af förvaltningen, så att det var med fulla skäl som finnarne långt
efteråt prisade »grefvens tid» och från denna räknade sitt lands
uppkomst. Regeringen ville också bibehålla honom på en plats, der han
utvecklade en så berömvärd verksamhet, men Brahe reste hem 1640,
aflade i rådet berättelse om sin förvaltning och vägrade att återvända
till Finland. Man ämnade nu sända honom till Osnabrück för att leda
fredsunderhandlingarna derstädes, men i detsamma afled riksdrotsen,
och Brahe blef, såsom här ofvan är visadt, hans efterträdare.
Från denna tid voro Axel Oxenstierna och Per Brahe de båda
mäktigaste männen i Sverige, och den söndring, som dittills mellan
dem varit rådande, bådade icke godt för sämjan inom regeringen och
rådet. Mycket fans likväl nu både i åsigter och förhållanden, som
mer och mer närmade dem till hvarandra. Båda stälde adeln högst i
samhället, ehuru Oxenstierna lade mera vigt vid förtjensten, Brahe vid
börden. Båda förfäktade ock ifrigt sitt stånds företräden, hvarvid dock
Oxenstierna fordrade, att adeln skulle gå främst äfven i uppoffringar,
men Brahe icke sällan ensidigt höll sig vid de adliga privilegierna.
Uppriktige fosterlandsvänner voro emellertid båda och under sin
samverkan inom regeringen lärde de mer och mer värdera hvarandra.
Oxenstierna berömde Brahes verksamhet både i Finland och i hofrätten,
och Brahe visade kanslern alltmera uppmärksamhet samt yrkade vid
flera tillfällen, att man borde inhemta hans åsigt äfven i sådana ämnen,
som egentligen hörde under drotsen. Så finna vi vid
förmyndareregeringens slut de förre motståndarne fullt försonade, och när under
drottningens egen styrelse nya grundsatser blefvo tillämpade, inträdde
en nära vänskap mellan dessa båda rikets främste män.
Vi få i det följande flera anledningar att återkomma till Per Brahe,
hvars embetsutöfning var en af de långvarigaste, som på en så
upphöjd plats kommit någon svensk man till del. I
embetsmannaduglig-het innehade han, näst efter Axel Oxenstierna, främsta platsen bland
riksförmyndarne, och att han i anseende och inflytande kunde täfla
med honom och med Jakob de la Gardie kan icke ensamt tillskrifvas
hans upphöjda samhällsställning och stora rikedom, utan äfven en per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
