Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Rådet i äldre tider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
gångspunkt det rådsvälde, som uppstått under Christinas minderårighet,
torde en öfversigt af sättet, huru rådets myndighet efter hand
utbildades i samband med rikets förvaltning i allmänhet, här vara på sitt ställe.
Under hednatiden finna vi, å ena sidan, konungen omgifven af
ett tolf matin a-råd, å den andra hvarje landskap utgörande ett helt för
sig och i spetsen för detsamma dels en höfding, sedan
fylkeskonun-garne försvunnit, dels en af och bland folket utsedd lagman.
Höfdingen var konungens förnämste ombudsman i landskapet och
hade under sig, för hvarje härad, en konungens länsman. Desse
konungens tjenstemän hade å hans vägnar uppsigt i landskapet, framförde
till folket hans bud, bevakade hans rätt till skatter och böter samt
hade uppbörden deraf, tillsågo att lagskipningen skedde å stadgade
tider och i rätt ordning samt att dom bragtes till verkställighet, hade
åklagarepligt i vissa fall, förde å konungens vägnar befälet öfver de
krigare, som, när ofrid inföll, uppsattes af landskapet, och
sammankallade dettas frie män landskaps- eller häradsvis till ting, då de hade
något att från konungen dem meddela.
Lagmannen åter hade att föra ordet å landskapstinget; att der
årligen erinra folket om hvad af ålder varit inom landskapet
betraktadt såsom lag eller laga sed; att föreslå nya stadganden, hvilka för
framtiden blefvo lag, om de godkändes af folket, och hvilka efter hand
upptecknades af lagmännen; att, biträdd af en tolfmannanämnd, vara
landskapets domare i mål, som till hans afgörande öfverlemnades af
domarena i häradena, eller af parter, som ej voro nöjde med dessas
dom; att genom dom erkänna en nyvald konung samt att föra
landskapets talan inför konungen eller hans ombud.
Att konungen var omgifven af ett tolfmannaråd, utsedde bland de
visaste män i landet, hvilka med honom sutto till doms och gåfvo råd
i svåra saker, omtalas redan i Ynglinga-sagan. När efter
kristendomens införande konungarne icke längre ville bo i Upsala, utan reste
omkring i de särskilda landskapen att skipa lag och besörja
regeringsärendena derstädes, blef rådsherrarnes antal efter hand ökadt och
konungens råd utgjordes nu af ett obestämdt antal stormän, dels i hans
närhet och dels spridde i landsorterna, der de bodde på sina gods.
När konungen kom till ett landskap, tillkallade han flere eller färre
der bosatte ledamöter af sitt råd att med honom skipa lag och rätt
samt hålla räfst- och rättare-ting. Endast vid särdeles vigtiga tillfällen
sammankallades hela rådet.
Sedan konung Johan Sverkersson (1216 —1222) inrättade
kans-lers-embetet, utsågs alltid dertill någon tillhörande det andeliga
ståndet, det «nda som den tiden hade någon större färdighet i att läsa
och skrifva. Då kansleren vanligen hade plats i rådet, kommo på
detta sätt efter hand flere andelige män in deruti, och slutligen blef
det sed, att biskoparne der hade säte, ehuru de ej voro sjelfskrifne
dertill, emedan det alltid berodde på konungen att utse ledamöterne
i sitt rad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
