Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Johan Skytte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
207
blef han Upsala akademis kansler, hvilken befattning han ända till sin
död innehade och med förkärlek skötte. Det var i början af hans
kanslerstid som Gustaf Adolf skänkte akademien de gustavianska
arfve-godsen, hvilken rika gåfva Skytte troddes hafva utverkat. Sjelf gaf han
betydligt anslag till lön åt en professor, som skulle underhålla och i
de politiska vetenskaperna undervisa fattiga adliga ynglingar, och denna
läraresyssla finnes ännu qvar, med bibehållande af Skyttes namn. I
allmänhet var Skytte en nitisk befordrare af upplysning och lärdom,
och den synnerliga ynnest, hvarmed han omfattades af sin förra
lärjunge, satte honom i tillfälle att i detta hänseende utöfva en
omfattande verksamhet.
Af denna ynnest erhöll Skytte nya bevis, då han år 1624 blef
friherre, en högst ovanlig upphöjelse den tiden, då så mycket afseende
fästes å börd och anor, samt erhöll tillika betydande gods i Lifland
till förläning, hvilket, i förening med de förläningar han förut erhållit
af Carl IX, . satte honom äfven i förmögenhet i jemnbredd med
högadeln. År 1627 blef han lagman i norra Finland, 1629
generalguvernör öfver Ingermanland, Lifland och Karelen, samt 1632 den förste
kanslern vid den af honom inrättade akademien i Dorpt. Mot slutet
af Gustaf Adolfs regering tyckes likväl konungens förtroende för Skytte
hafva minskats, ty han fick vid flera tillfällen uppbära förebråelser för
långsamhet, tomma undflykter och så vidare, samt begärde äfven sjelf
flera gånger att blifva befriad från sina besvärliga sysslor och få sätta
sig i ro på sitt kära Grönsö. Efter konungens död bifölls denna
önskan så till vida som Skytte fick lemna sin generalguvernörsplats,
men blef i stället president i den år 1634 inrättade Göta hofrätt,
hvilket embete han innehade till sin död. Hans sista offentliga uppdrag
var att med Axel Oxenstierna deltaga i fredsunderhandlingarna med
Danmark, men innan dessa voro afslutade, insjuknade Skytte och dog
den 25 Mars 1645 på sin sätesgård Söderåker ej långt från Brömsebro,
der freden sedermera slöts.
I sina politiska åsigter följde Skytte en riktning, som stod i stark
strid mot den då rådande. Han anses såsom stiftare af det parti,
hvilket efter honom och hans son Bengt kallades den Skytteanska ligan
och som arbetade på nedsättande af högadeln, dock till vinst mera för
konungaväldet än för folkväldet. Om Johan Skyttes åsigter i detta
hänseende har man åtskilliga sägner. Så skall han vid ett tillfälle
hafva berömt Erik XIV såsom en af de vittraste furstar på sin tid. —
»Ja», inföll Jakob De la Gardie, »men också den galnaste; dessutom
en tyrann, som låg i händerna på bofvar och knaster.» — »Men», sade
Skytte, »om Erik följt de råd, som gåfvos af sådant der knaster, så
hade Johan ej lyftat kronan af hans hufvud». — Enligt en annan sägen
skall Gustaf Adolf vid anträdet till regeringen hafva rådfrågat Skytte
och Axel Oxenstierna om det förhållande han borde iakttaga mot
högadeln. Skytte skall då hafva yrkat, att man borde fullfölja Carl IX:s
verk och göra slut på adelns makt, hvarefter konungen kunde regera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
