Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Johan Skytte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
efter eget behag och utan att behöfva frukta någon motsägelse,
hvarjemte kronans inkomster skulle ansenligen förökas genom adelns
indragna gods. Oxenstierna åter skall hafva rådt konungen att genom
mildhet och ädelmod försona sin faders fiender och på detta sätt få i
adeln sitt fastaste stöd. Den senare åsigten öfverensstämde mera med
Gustaf Adolfs lynne och blef, såsom vi veta, äfven den han följde.
Man finner emellertid, vare sig i följd af olika politiska åsigter
eller af täflan om konungens ynnest eller af båda anledningarna, tidigt
en stark spänning mellan Skytte och Oxenstierna. År 1614 ingicks
en förlikning, men mot slutet af Gustaf Adolfs regering förekomma
flera spår af Oxenstiernas missnöje, och Skytte bad då om den forna
vänskapen. Under förmyndarestyrelsen visade de hvarandra all yttre
aktning. Skyttes bref till Oxenstierna från denna tid innehålla
ständigt uttryck af beundran öfver rikskanslerns stora förtjenster, och
Oxenstierna å sin sida lät alltid, när särdeles vigtiga och svåra ärenden
föreföllo, Skytte väljas till en af dem, som skulle lägga hand dervid;
men i sjelfva verket betraktades Skytte alltid såsom en af
hufvudmän-nen för Oxenstiernas motparti. När rådet år 1636 skilde Christina
från hennes moder, vägrade Skytte skrifva under beslutet, emedan han
varit frånvarande, när det fattades; men Oxenstierna fordrade, att han
skulle antingen uppgifva något bättre förslag eller antaga rådets, och
Skytte måste slutligen uttryckligt gilla detta senare. Emellertid tog
han fortfarande Maria Eleonora i försvar, när man i rådet klagade
öfver hennes obilliga och besynnerliga fordringar, hvarför regeringen
slutligen uppdrog åt honom att för henne blifva ett slags förmyndare
och utreda hennes intrasslade räkenskaper, hvilket uppdrag Skytte dock
ej skall hafva åtagit sig, men upphörde likväl från den tiden att
uppträda såsom hennes försvarare. Vidare visade Skytte, likasom
Gyllenhielm, en viss förkärlek för medlemmarne af Pfaltziska huset, hvilka af
det Oxenstiernska partiet höllos aflägsnade från all andel i styrelsen.
Det vanligaste tvisteämnet var likväl rådets förhållande till
förmyndareregeringen och till ständerna, i afseende hvarå Skytte, i strid mot
Oxenstierna och hans anhängare, yrkade utvidgad myndighet för rådet
emot regeringen samt rättighet för riksdagen att förklara lagen och
stadfästa vigtigare regeringsbeslut. Emellertid, om han i detta
hänseende tyckes hafva öfvergått från en konungaväldets till en folkväldets
förfäktare, så visade han sig dock vid de tillfällen, då adelns företräden
ifrågasattes, lika mån om dessa som någonsin en Brahe eller andra
förkämpar för adelsväldet, och då Oxenstiernska partiet yrkade
uppoffringar af adeln för fosterlandets bästa, var Skytte ingalunda en af
de mest villige dertill, ehuru han tillika ifrigt satte sig emot
förlänings-systemet och försäljningen af kronogods, af hvilka båda åtgärder adeln
skördade största fördelen. Sträng följdriktighet i politiska åsigter synes
icke varit Skyttes starka sida och i saknad deraf blef han aldrig en så
framstående partiledare, som han eljest med sina mångsidiga insigter
och sin stora talegåfva kunnat blifva. I allmänhet var han mera en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
