Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Clas Fleming
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
217
dåre. ehuru flere deribland varit ganska förtjenstfulle män, torde kunna
bestrida honom främsta rummet.
Oaktadt sin ovanliga arbetsförmåga kunde Fleming likväl icke
alltid medhinna alla de åligganden, hvarmed han var öfverhopad. I ett
bref från riksmarsken De la Gardie till rikskansleren af den 30 Juni
1633 klagar den förre att, »oansedt den gode herren arbetar med stor
åhåga och flit, så hinner han ej, och rådet får sitta och vänta på
honom i flera timmar», äfvensom riksmarsken i ett bref till drotsen af
den 12 April 1636 uttrycker sin fruktan, »att den gode herren tagit
allt för mycket på sig och att derföre måste något försummas». I
räknekammaren hade ock göromålen så ökat sig, att regeringen år
1637 beslöt derifrån skilja bergs- och handelsärenden, hvilka
öfverlemnades åt tvänne nya embetsverk: bergsamtet och kommersekollegium,
hvarefter benämningen kammarkollegium blef den vanliga för
räknekammaren. Till ordförande i kommersekollegium nämndes nu Fleming,
som äfven i denna befattning utvecklade sin vanliga verksamhet samt,
i förening med rikskanslern, sträfvade att ordna rikets handel på det
sätt, som efter den tidens åsigter var det för landet nyttigaste och
förmånligaste.
Bland Flemings medborgerliga förtjenster bör för öfrigt ej förgätas,
att det var genom hans försorg, som klingsmidet infördes i Sverige,
hvartill närmaste anledningen var, att, när Gustaf Adolf år 1621
öfvergick till Lifland för att belägra Riga, hade svårighet uppstått för
truppernas förseende med blanka vapen, emedan klingorna måste anskaffas
från utrikes ort. Då anlade Fleming Vira bruk, hvars tillverkningar
under hans ledning innan kort så utvidgades, att hvarken värjor, sablar
eller liar behöfde hemtas utifrån.
När danska kriget utbröt 1644, kallades Fleming från sina
mångartade bestyr här hemma att föra befälet öfver svenska flottan, som till
större delen var hans eget verk. Den utlopp från Stockholm den 22
Ma j väl rustad samt utgjorde då 30 skepp och fregatter, utom åtskilliga
brandskepp och galliotter, eller tillsammans 46 fartyg. Flemings andel i
kriget och hans död derunder den 26 Juli 1644 äro ofvan omtalade.
Den framkallade stor bestörtning för tillfället och djup saknad länge
derefter hos alla, som lärt känna och värdera den outtröttlige
embetsmannens och redbare fosterlandsvännens många och stora förtjenster.
Ju närmare bekantskap man gör med den tidens tilldragelser, desto
mera finner man ock huru väl Fleming förtjenar de loford, som egnats
honom af en högt aktad forskare i fosterlandets häfder, att vara bland
de vackraste minnen Sverige eger — redlig, oegennyttig, klok,
verksam, driftig och dock lugn; derföre också ihärdig; alltid brinnande af
kärlek till fäderneslandet, för hvilket få verkat så mycket godt som han,
och det på så många olika vägar.1)
Inom rådet stod Fleming troget på rikskanslerns sida, oaktadt en
*) Se Fryxell, Berättelser ur svenska historien, VIII, 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
