Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Åke Tott - Erik Ryning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
223
Flemingen söker sin profit och går med stor simulation om att han
når hvad han önskar. Det vore mycket mer jag min kära bror ville
upptäcka, der som jag icke visste, att han är så högst förnuftig, att
han det nogsamt af alla actioner, som passera, kan döma sjelf.–
På det att det ej må komma deras spioner till handa, så bränn upp
detta brefvet». Man hör här en röst från Oxenstiernornas motparti,
vittnande huru föga blid sinnesstämningen hos detta parti var mot det
rådande.
Såsom härförare i stort har Åke Tott ej vunnit något lysande
rykte, men så mycket mera såsom en af de mest oförskräckte,
företagsamme, ihärdige och outtröttlige ledare af smärre härfördelningar
under en tid så rik på detta slags krigare. För öfrigt heter det om
honom i de här ofvan åberopade anteckningarna rörande konung
Gustaf Adolf den store, att han var »en basker, oförskräckt och myndig
man, som aldrig, när han kom från sin gård Ekolsund, körde ur
vägen för någon annan än konungen. Herr Åke Tott sade en dag uppe
i rådet, då der ventilerades om ett obestånd hos bergsmännen, att han
hade väl lust att se huru stormodige de der kopparbergsbjessarne
skulle förblifva, om han kom dit. Hvarpå herr Carl Carlsson
(Gyllenhielm) svarade: »Ja, käre broder, vore du framför de der du hade med
dig i Polen och Tyskland, så ströko kopparbjessarne snart, men nog
draga de styft fingerkrok med dig nu, min gubbe.»
Åke Tott dog på sin gård Lafvilla i Evra Åminne socken i
Finland den 15 Juli 1640. Hans son Clas Tott, en af Christinas
gunstlingar, blef af henne upphöjd till friherre och grefve, under åberopande
af faderns förtjenster.
Erik Ryning till Lagmansö, Sjösa och Risberga, son af ståthållaren
öfver Vestmanland och Dalarne Erik Ryning och af Anna Lilliehöök,
tillhör äfven krigarne inom rådet, ehuru hans verksamhet
hufvudsakligen egnats åt flottan. Han var född på Gimmerstad i Södermanland
den i November 1592 och härstammade från en gammal svensk adlig
ätt, med anor ända från 1300-talet, men hvilken med honom utdog.
Han ingick tidigt i krigstjenst och hade hunnit till öfverste i graden,
då han 1629 förflyttades till flottan och fick befäl öfver en del af denna.
När Gustaf Adolf år 1630 gick öfver till Tyskland, förde Ryning
flottans fjerde afdelning och blef samma år kommendant i Stralsund, intog
Wismar 1631 och förstörde den fiendtliga der förlagda flottan samt
utnämndes till guvernör öfver staden och landet deromkring.
Sedermera biträdde han Fleming vid svenska flottans ordnande, blef amiral
och samma dag riksråd den 14 Juni 1633, lagman i Södermanland
1634 och generalguvernör i Lifland 1644. Sedan Fleming blifvit
skjuten, hemkallades Ryning för att taga befälet öfver flottan och ankom
till Stockholm i November 1644. I Maj året derpå afgick han med
stora flottan för att i Malmö förena sig med Wrangels afdelning deraf,
men måste för motvind 21 gånger vända om till Landsort. Först vid
midsommartiden kom flottan i öppna sjön, intog Visby och förenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
