Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Lars Kagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
fick han befallning att åter följa konungen till Lifland såsom
generaladjutant för fotfolket 1625, visade å nyo flera prof å mod och
krigskunskap samt erhöll, sedan landet genom konungens seger vid Wallhof
blifvit rensadt från fienden, konungens tillåtelse att resa hem till sin
trolofvade. Han hade likväl ej hunnit längre än till Narva, då han
befaldes att der stanna såsom befälhafvare, till dess den utnämnde
generalguvernören Mannersköld hunne ankomma. Sedan denna
inträffat, skyndade sig Kagg att afsegla i April 1626, men hade knappt
satt foten på svensk jord, förr än han måste med sitt regemente
begifva sig till Preussen, der han intog Dirschau, hvilket han sedermera
i halftannat år modigt och vaksamt försvarade mot polackarnes täta
anfall. I November 1627 fick han åtfölja konungen till Sverige för
att nu ändtligen få fullborda sitt giftermål, hvilket mött så många
hinder, men knappt var han kommen till Stockholm, innan underrättelsen,
att en polsk flotta hotade Kalmar, föranledde hans ditsändande för att
besörja stadens försvar. Anfallet uteblef visserligen, men nya uppdrag
från konungen qvarhöllo Kagg i Småland och Vestergötland, så att
först i Mars 1628 eller mer än fem år efter förlofningen kunde det så
länge uppskjutna bröllopet firas — så trägen var den tiden
tjenstgöringen i svenska hären och så fingo, äfven för dem som stodo högt i
konungens gunst, alla enskilda förhållanden vika för tjensten. Kagg
blef nu också öfverste för sina östgötar, hvilka han så ofta fört i elden.
Länge fick han dock ej njuta hvilan och sin husliga lycka, ty
redan i November samma år erhöll han befallning att med sitt
regemente afgå till Kalmar och derifrån till Stralsund, der han inträffade
innan månadens slut, samt deltog sedermera i stadens ihärdiga försvar
mot den kejserliga hären, till dess han i December följande året
återkallades till Sverige, hvarifrån han i Juni 1630 följde konungen till
Tyskland. Medan konungen med hufvudhären drog till Mecklenburg,
fick Kagg befallning att besätta Anclam, Stralsund, Greifswald och
Demmin samt fullända deras befästande. Då den fiendtlige
kommendanten i Greifswald ryckt ut mot svenskarne, anfölls han af Kagg,
som tog honom till fånga, trängde in i staden jemte den flyende
fienden och tvang den att gifva sig, hvarefter Kagg af konungen fick ett
stort gods till belöning för denna bedrift. Han tog sedermera en
verksam del i så väl detta som följande årens tyska fälttåg och var
kommendant i Magdeburg, då Gustaf Adolf föll vid Lützen. Derefter
stäldes han under hertig Georgs af Lüneburg befäl, slog vid Weser-floden
en fiendtlig styrka, som förlorade 2,000 man i döda och sårade samt
2,500 man, hvilka jemte fanor, kanoner och tross föllo i de
segran-des händer, samt hade sedermera en ganska väsentlig andel i den
seger, hvilken hertigen vid Hameln vann öfver de kejserliga. Sedan
fienden genom denna seger blifvit drifven ur norra Tyskland, sändes
Kagg att med tre regementen förstärka hertig Bernhards af Weimar
här, öfver hvars förtroppar han fick befälet samt intog Kehlheim,
Regensburg och Donaustauf, hvarefter han nämndes till kommendant i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
