Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Johan De la Gardie - Sten Bielke - Carl Bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
231
till ståthållarskapet öfver Estland och förordnades af Gustaf Adolf till
landtmarskalk vid 1630 års riksdag, sedan förre landtmarskalken Per
Brahe insjuknat. I April 1633 utnämndes han till riksråd och
följande året till bisittare i Svea hofrätt samt afled år 1642 utan
manliga arfvingar, så att med honom utdog friherrliga ätten De la Gardie.
Medan hans far, bror och brorson intaga ganska framstående rum i
sin tids häfder, hör man Johan De la Gardie högst sällan omtalas, och
han tyckes i allmänhet hafva hört till de stilla i landet. Hans porträtt
bland landtmarskalkarnes å riddarhuset röjer ädla drag, vittnande om
mycken godmodighet, men ingen synnerlig kraft eller beslutsamhet.
Sten Bielke, friherre till Kråkerum, son af riksrådet och kanslern
friherre Svante Bielke och Elisabeth Leijonhufvud, var en vidtberest
man, som sträckt sina resor ända till Palestina, der han 1623 besökte
Jerusalem och alla ryktbara orter i dess närhet, äfvensom Bethlehem,
Bethanien och Judeens bergstrakter. Återkommen till Sverige,
användes han i flera vigtiga värf af Gustaf Adolf, som ansåg Sten Bielke
vara den ende, af hvilken Axel Oxenstierna skulle vid inträffande
förfall kunna ersättas. Han blef också, efter att först hafva kallats
till riksråd i April 1633 och till generalguvernör i Pomern samma år,
Oxenstiernas efterträdare såsom direktor öfver evangeliska förbundet i
April 1636, då Oxenstierna reste hem till Sverige. Vid den sista
hertigens af Pomern död i Mars 1637 förhindrade Bielke med lika mycken
skicklighet som kraftig beslutsamhet kurfurstens af Brandenburg alla
försök att komma i besittning af hertigdömet samt lät hvarken af hot
eller lockelser afhålla sig från att sorgfälligt bevaka Sveriges anspråk
på detta landsksp. Bielkes bref till svenska regeringen från denna tid
vittna om en klar blick öfver de politiska förhållandena i allmänhet
och om en förtänksamhet, omfattande i lika hög grad målet och
medlen att vinna det; men just då Banérs segrar för Bielke öppnade ett
vidsträcktare fält att i Tyskland gagna fosterlandet, bortrycktes han af
döden i Stettin den 6 April 1638. Han var en man af stor förtjenst
och stort rykte samt har äfven gjort sig känd såsom författare genom
utgifvandet af flera latinska afhandlingar i statsrätt och lagfarenhet.
Carl Bonde till Bordsjö i Småland, Espelunda och Ekeberg i
Nerike, Ymsjöholm i Vestergötland och Hesselby i Upland, född i
Oktober 1581, hade redan under Carl IX:s regering varit ståthållare först
öfver vestra Dalarne, Koppar- och Jernbergslagen samt sedermera äfven
öfver Kopparberget och af Gustaf Adolf blifvit nämnd till ståthållare
jemväl öfver östra Dalarne och Salberget, samt derifrån förflyttad till
ståthållarskapet öfver Vesterås och Vestmanlands bergslager, så till
det öfver Jönköpings län och slutligen till landshöfding i Nerike,
hvilken befattning han innehade, då han inkom i rådet den 12 April
1633, hvarefter han blef ståthållare öfver Vermland och lagman i
Karelen. När generalbergsamtet, sedermera kalladt bergskollegium,
inrättades 1637, blef Carl Bonde dess första »guvernör» och erhöll tillika
inseendet öfver Sveriges kanalväsende samt skötte med stort beröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
