Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rådet - Johan Oxenstierna - Thure Bielke - Bengt Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rådet.
235
under samma år äfven utsedd till Sveriges ombud vid fredsverket i
Tyskland. Vi hafva här ofvan omnämnt flera af de obehag, för hvilka
han derunder var utsatt, i följd af tvister med sin embetsbroder, Adler
Salvius, och af drottningens afvoghet. Felet var likväl äfven icke så
litet Johan Oxenstiernas, hvars häftiga lynne och stora anspråk
förvärrade dessa tvister och skadade honom hos drottningen, enligt hvad
man finner af flera bref från fadern vid denna tid. Så förehåller
honom fadern i ett bref af den 9 Januari 1647, att han i sina bref till
drottningen och till honom icke kunnat styra sin penna, »utan röjt
sitt onda lynne med en hop förtretliga ord, såsom krasslare, skråla,
skrika, kinka o. s. v., hvilka icke så mycket skada din fiende, som de
visa, att du icke hafver makt öfver ditt eget sinne. — — Tro för
säkert, att jag vet hvad dig trycker och hafver med dig ett faderligt
medlidande, gör ock hvad jag kan att hålla dig uppe. Att jag icke
kan allt, hafver sina skäl, och det måste så jag som du tåla. Det du
tål, vet jag icke om det låter sig likna emot hvad jag esomoftast och
länge dragit hafver och kanske ännu drager.–Agera med courage,
bit tänderna samman, se på saken och på inga fåfängligheter».
Sedan fredstraktaten blifvit undertecknad den 14 Oktober 1648,
fick Johan Oxenstierna redan under följande månaden af drottningen
i förläning amtet Podegla och godset Melintin på ön Usedom, och på
hennes befallning sändes han år 1650 till Pomern för att reglera
gränserna med Kur-Brandenburg och ordna landets inre styrelse, men
hemkallades till Sverige 1651 och nämndes till lagman i Upland 1653,
till riksmarskalk 1654, till kansler vid Greifswalds universitet samma
år samt till president i wismarska tribunalet 1655, under hvilket
embetes utöfning han afled i Wismar 1657.
Johan Oxenstierna var en högdragen, häftig och envis herre, som
i sina yngre år äfven gjort sig känd såsom vän af starka drycker,
men han var tillika rättskaffens, vältalig, öppenhjertig och frikostig.
Efter hemkomsten från westfaliska fredsslutet uppträdde han med
mycken prakt och anspråksfullhet, och från denna tid har man den
bekanta anekdoten, huru han, när fadern visade honom
flygelbyggnaderna till säteriet Fiholm, som skulle tillfalla Johan, yttrat, att de kunde
vara passande nog till stall, men fick till svar: »Skola dessa blifva
stallen, så får du sjelf uppbygga fähuset», syftande på
hufvudbyggnaden, hvilken ock aldrig blifvit uppförd.
Thure Bielke, friherre till Salestad, herre till Gäddeholm,
Kråkerum och Frösvik, son af den här ofvan omnämnda riksrådet Nils Bielke
och af Ingeborg Oxenstierna, var född år 1606, blef öfverste vid
Nylands och Tavastehus läns rytteri 1635, riksråd i April 1640, bisittare
i Svea hofrätt 1642, häradshöfding öfver Vehmo härad i Finland 1643,
död 1648 — hvilket är allt hvad man om honom har sig bekant.
Bengt Oxenstierna, friherre till Ekebyholm och Söderbo, herre till
Lidö och Skälby, son af friherre Bengt Oxenstierna, hertig Carls
fursteliga råd, och af Brita Posse, var född efter faderns död år 1591 och vår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
