Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksstyrelsen i allmänhet.
223
sin första skrifvelse till rådet efter Gustaf Adolfs död, från Frankfurt
ain Main den 14 November 1632, der man icke kan utan rörelse läsa
uttrycken af hans djupa, manliga sorg öfver den fallne konungen och
vännen, meddelade han sina råd och tillstyrkanden rörande allt, som
företrädesvis var af vigt att uträttas inom Sverige. I synnerhet yrkade
han, att alla gränsfästningarna ofördröjligen måtte sättas i fullt
försvarsstånd och största försigtighet iakttagas mot alla uppviglingsförsök
från Polen och Danmark. Hela brefvet visar tydligen huru mycket
han befarade fredsbrott från grannarna och oroligheter inom landet.
Sedermera skickade han den 5 December från Erfurt sekreteraren
Grubbe till Sverige, med ett memorial i 36 punkter, upptagande
punktvis hans tillstyrkanden i det föregående brefvet, tillika med nya råd
för en mängd särskilda fall, hvarjemte han öfversände det utkast till
regeringsform, som redan under stilleståndstiden i Preussen blifvit
upp-gjordt och i allt hufvudsakligt, särdeles hvad sjelfva styrelsen
vidkommer, af konungen gilladt, ehuru det icke kunnat utskrifvas och af
konungen undertecknas. Riksråden kunde, om de så för godt funne, gifva
de förnämste inom riksstånden del af detta utkast »och taga deraf hvad
dem täcktes», men kanslern lade rådet på sinnet, att salig konungen
»aktade genom de fem kollegier regera riket, närvarandes eller
frånvarandes, lefvandes eller död, så att riket under en klok konung kunde
väl förestås och en fåvisk konung icke strax kasta’t omkull». För
öfrigt innehåller memorialet en redogörelse för ställningen i Tyskland och
begäran om fullmakt att der vara Sveriges ombud, så vida ingen annan
ville åtaga sig detta värf, äfvensom en erinran att snart göra rådet
fulltaligt, jemte uppgift om hvilka konungen till inträde deri utsett.
Innan dessa skrifvelser kommit rådet tillhanda, hade der blifvit
beslutadt, att grefve Per Brahe skulle afgå till rikskansleren för att
med honom rådgöra i de vigtigaste angelägenheterna, i hvilket
hänseende ett memorial för honom uppsattes den 15 December, och i en
skrifvelse af samma dag förklarade rådet, att så länge de förenade
tyska protestantiska furstarne, herrarne och städerna höllo tillhopa, ville
svenska kronan fortfarande med råd och dåd bistå dem, intill dess det
romerska rikets alla stånd och städer blifvit återinsatta i sina förra
rättigheter. För öfrigt förlitade sig rådet på rikskanslern, att ban
under alla förhållanden på bästa sätt såge fäderneslandets säkerhet och
fördel till godo.
Derefter följde den 7 Januari 1633 rådets svar på kanslerns
första skrifvelse och den 12 Januari en på latin författad fullmakt för
Axel Oxenstierna att hos Tysklands alla stånd och stater, vänskapliga
eller fiendtliga, så väl som hos alla dervarande härar, vara Sveriges
rikes ombud med full myndighet och oinskränkt uppdrag (cum plena
potestate et commissione absolutissima); att i drottningens och
Sveriges rikes namn styra och ställa i alla frågor, som röra krig eller
fred; att utöfva högsta myndigheten öfver generaler och officerare vid
alla under svensk lydnad stående härar så väl som öfver guvernörer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
