Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
ståthållare, kommissarier samt embets- och tjenstemän af alla slag; att
ordna alla krigsföretag; att sjelf eller genom sina ombud ingå och
stadfästa alla freds-, stillestånds- och förbundsfördrag samt att efter eget
godtfinnande och bedömande afgöra och besluta i allt, som kan
bidraga till Sveriges rikes upprätthållande, trygghet och allmänna bästa.
En så vidsträckt fullmakt har aldrig varit gifven någon annan
svensk man. Att den gafs Oxenstierna visar huru obegränsadt
förtroende man satte till hans förmåga, och att han fullt motsvarade hvad
man af honom väntade, hafva vi sett i det föregående.
Sedermera fortgick skriftvexlingen mellan Oxenstierna och rådet
så träget svårigheterna för skriftliga meddelanden den tiden medgåfvo,
ända till hans hemkomst i Juli 1636. Denna skriftvexling utgör både
den bästa källan för kännedomen om Sveriges yttre och inre
förhållanden under dessa år, och den är äfven det vackraste äreminne öfver
svensk embetsmannaduglighet. Så upptagen Oxenstierna än var af
ledningen utaf de ytterst kinkiga och invecklade förhållandena i
Tyskland, sträckte sig dock hans omtanke tillika till alla grenar af den inre
förvaltningen, antingen han derom rådfrågades eller icke. Rörande
dem alla hade han, oftast sjelfmant, råd, föreskrifter, upplysningar eller
anvisningar att meddela, likasom han alltid lemnade en sorgfälligt
genomtänkt utredning af hvarje fråga, som af rådet understäldes hans
pröfning. Också tilltrodde sig regeringen och rådet icke att företaga
någonting af större vigt, utan att först inhemta hans tanke derom, och
i synnerligen vigtiga fall utsändes förtroendemän att muntligen
rådgöra med kanslern.
I sådant afseende hade Per Brahe i slutet af föregående året
blifvit till honom afsänd, och i April 1633 sändes Gabriel Oxenstierna
och Matthias Soop till Tyskland för att inhemta kanslerns yttrande
huru långt arfföreningen borde utsträckas till den unga drottningens
anhöriga, hvilken fråga fått ökad vigt genom de af pfaltzgrefven
framstälda anspråk, äfvensom angående åtskilliga punkter i den föreslagna
regeringsformen, jemte några andra frågor af den vigt, att de ansågos
icke böra handläggas endast genom brefvexling. Nya anspråk af
pfaltzgrefven så väl som nya betänkligheter rörande vissa delar af
regeringsformen föranledde sedermera nya meddelanden och förfrågningar från
regeringen, och följden häraf var, att Grubbe i Maj 1634 sändes af
kanslern till Sverige med regeringsformen af honom öfversedd,
hvarjemte kanslern i ett ganska allvarsamt bref varnade pfaltzgrefven för
alla stämplingar och gaf honom en vink huru de för honom kunde
slutas, men insände tillika den 20 Juni till regeringen ett betänkande,
hvari han lade den och rådet på sinnet att ej förhasta sig i
arfföljds-frågan eller vidröra ett så ömtåligt ämne, förr än man dertill vore
tvungen. Eljest skulle de, man vill utesluta, få god anledning till förtal
och stämplingar; men lemnade man dem mellan »hopp och vanhopp»,
så blefve de handterligare. Pfaltzgrefven tog emellertid den erhållna
varningen till godo, ty några vidare försök å hans sida att framhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
