Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statsförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
lika att yttra sig i ärenden tillhörande hvarderas förvaltningsgren, samt
voro dessutom domstolar, de båda förstnämnda rörande förbrytelser
begångna af personalen vid landthären och flottan, samt
kammarkollegium i kamerala frågor. Kansliet åter var företrädesvis ett utredande
och föredragande verk, men tillika ett förvaltande. Någon domsrätt
tyckes det ej innehaft.
Genom sina presidenter, som tillsammans utgjorde regeringen,
stodo kollegierna i så nära förbindelse med denna, att de kunde
betraktas såsom ett slags statsdepartement, hvartill de väl ock från
början varit afsedda, men skilde sig likväl från dessa genom ärendenas
kollegiala behandling, då beslutanderätten inom hvarje kollegium icke
tillhörde presidenten ensam, utan hela kollegium samfäldt. Också
öfvergingo de tidigt till fristående myndigheter under regeringen såsom
högsta instans, med undantag af kansliet, som snart nog fick att till
föredragning bereda och expediera samtliga regeringsärendena och sålunda
i sjelfva verket blef det enda statsdepartementet. En nära beröring
egde likväl rum äfven mellan regeringen och de öfriga kollegierna på
det sätt, att en eller flere af kollegiernas ledamöter personligen hos
regeringen androgo kollegiernas frågepunkter och derom fingo besked,
samt att regeringens ledamöter någon gång infunno sig i ett eller annat
kollegium och der fattade beslut. Dock blef, under fortgången af
förmyndarestyrelsen, beröringen mellan regeringen och kollegierna, utom
kansliet, allt mindre trägen, emedan kollegiicheferne blefvo af de mer
och mer tilltagande göromålen inom regeringen så upptagne, att de
kunde egna allt mindre tid åt sina kollegier, hvilket förhållande ock,
vid granskningen af kollegiernas verksamhet år 1636, antogs såsom
giltig grund att ej tillräkna cheferne de fel, som mot kollegierna blifvit
anmärkta. Äfven de kollegiiledamöter, som tillhörde rådet, blefvo mer
och mer upptagne af öfverläggningarna derstädes eller togo sig sjelfva
frihet från tjenstgöringen i sina kollegier, så att dessa hade i
allmänhet föga gagn af sina förnämare ledamöter. Lysande undantag
härifrån voro dock Clas Fleming och Lars Kagg, hvilken sistnämnde
likväl först mot slutet af förmyndarestyrelsen inkom i rådet, men både
förut och efteråt varit den egentligen ledande inom krigskollegium,
likasom Fleming under hela tiden varit i amiralitetskollegium.
Det dröjde emellertid icke särdeles länge, innan de i
regeringsformen bestämda kollegier funnos otillräckliga för behandlingen af de
mer och mer tilltagande allmänna ärendena. I synnerhet var detta
förhållandet med räknekammaren, som hade de mest omfattande
förvaltningsbestyren. Man fann sig således föranlåten att år 1637 inrätta
tvänne nya kollegier — bergsamtet, sedermera kalladt bergskollegium och
»collegium af commercierne» eller kommersekollegium, det förra för
ärenden rörande bergshandteringen, och det senare för varuförädlingen och
handeln, hvilka båda erhöllo presidenter ur riksrådet samt med tiden
fingo enahanda förvaltande och dömande myndighet som de öfriga
kollegierna, utan att likväl under förmyndarestyrelsen erhålla värdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
