Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rättsväsendet - Hofrätter - Lagmansrätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
ligen togos från Svea hofrätt. Dit fick äfven vad ske från råden i Riga
och Reval.
Göta hofrätt i Jönköping, inrättad år 1634, bestod af en president,
som alltid skulle vara ett riksråd, samt 6 bisittare af ridderskapet och
6 af andra »ärliga och beskedliga män», med underlydande sekreterare,
notarier och fiskal. Under denna hofrätt hörde »allt Göta rike», som
likväl då var inskränkt till Småland, Vestergötland och Östergötland,
hvartill år 1636 lades, från Svea rike, Vermland.
Finska hofrätten i Åbo, inrättad 1623, utgjordes af en president,
tillhörande riksrådet, samt 6 bisittare af ridderskapet och lika många af
andra »beskedliga och lärda män», med sekreterare, notarier och fiskal.
Under denna hofrätt hörde hela Finland.
Lißändska hofrätten i Dorpt, under hvilken hörde Lifland och
Ingermanland, ordnades af Johan Skytte och Per Sparre 1630 samt bestod
af en president, tillhörande riksrådet, sex bisittare af ridderskapet och
lika många af »borgerligt stånd», med sekreterare, notarie och fiskal.
De öfriga rikskollegierna hade emellertid äfven domsrätt, som icke
var underordnad hofrätternas och hvarigenom dessas rättsskipning
inskränktes, hvilket för öfrigt vid flera tillfällen skedde af regeringen,
som dels i svårare mål förordnade särskilda domstolar; dels, med
anledning af anmärkningar vid 1636 års granskning af Svea hofrätts
embetsutöfning, förbjöd samtliga hofrätterna att benåda lifdömde, med
föreskrift att regeringens skriftliga beslut borde i sådana fall inhemtas;
dels ock stundom ålade hofrätterna att upptaga mål, som ej voro i
laga ordning till dem vädjade eller hvari enligt lag ej kunde vädjas.
Denna regeringens inblandning i hofrätternas rättsskipning var så
mycket mera störande, som, ehuru 1615 års rättegångsprocess föreskref
hvilka saker hofrätten skulle medelbarligen eller omedelbarligen
upptaga och hvilka den borde hemställa till konungen, dock mycken
ovisshet rådde om hvilka mål borde från dessa domstolar underställas
regeringens pröfning eller icke. Förhållandet undgick ej Oxenstiernas
uppmärksamhet. Kort efter sin hemkomst 1636 föreslog han i rådet, att
en särskild afdelning deraf skulle upptaga och afdöma revisionsmål,
hvilket förslag ock bragtes till verkställighet i början af November samma
år, och sedermera, i Juli 1642, föreslog han en revisionsrätt,
sammansatt af riksråd ur alla kollegierna, jemte en föredragande sekreterare.
Detta förslag blef sedan af honom närmare utarbetadt så, att ett
revisionskollegium skulle upprättas, med drotsen till president, ett riksråd såsom
vice president, 5 riksråd från kollegierna såsom ledamöter och två lärde
män såsom föredragande, samt en sekreterare. I instruktionen för detta
kollegium skulle sannolikt blifvit närmare bestämdt hvilka ärenden som
skulle höra till dess pröfning; men förslagets verkställande uppsköts
till dess drottningen blefve myndig och under tiden anbefaltes några
af kansliråden, jemte sekreterarne, att öfverse och förbereda
revisionssakerna.
Närmast under hofrätterna stodo lagmansrätterna, 15 till antalet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
