Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Rättsväsendet - Lagmansrätter - Lagkommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
dess användande och visade sig så i detta som många andra fall vara
långt framom sin tid, ty det dröjde ännu 130 år, innan pinliga förhör
blefvo i Sverige uttryckligen förbjudna.
I allmänhet befann sig det svenska rättsväsendet vid denna tid i
ett föga tillfredsställande skick; men regeringen visade sig ock betänkt
på tillvägabringande af förbättringar deri, ehuru längre tid fordrades
för dess ordnande än för den egentliga statsförvaltningens. Under den
då rådande oredan i lagstiftningen, då man väl insåg, att de befintliga
lagarne voro bristfälliga och behöfde lämpas efter förändrade
förhållan-landen, men ett mera omfattande lagverk ej i hast kunde
åstadkommas, måste under tiden lagverket hufvudsakligen utbildas genom
prejudikat. Ett af regeringen i något särskildt mål fattadt beslut lände
hofrätterna till efterrättelse i likartade fall, hvarföre ock de öfriga
hofrätterna anbefaldes taga kännedom om de regeringsbeslut, som blifvit
en af dem meddelade. På detta sätt uppstodo samlingar af
prejudikat, bland hvilka Svea hofrätts var den rikaste, och regeringen var
äfven betänkt på att låta trycka en sådan samling till allmän
efterrättelse. Underdomstolarne åter voro skyldiga att i brottmål döma strängt
efter befintliga lagar, men sedermera öfverlemna till hofrätten att lämpa
straffet till öfverensstämmelse med kungliga resolutioner eller med
häfd-vunnen sed. Då emellertid hofrätterna voro flera och de kungliga
resolutionerna icke kommo alla till handa, samt ej heller kunde
omfatta alla förekommande frågor, så blef tillämpningen olika hos de
särskilda öfverdomstolarna och hos hvardera utbildades ett särskildt
tillämp-ningssätt. Var man osäker om tillämpningen eller målet var af mera
tvistig beskaffenhet, så förfrågade man sig hos regeringen.
Då sådana förfrågningar allt oftare förekommo, insåg regeringen
nödvändigheten af att åstadkomma åtminstone de förklaringar af och
tillägg i lagen, som visade sig vara mest behöfliga. Derföre blefvo,
medan riksdag hölls i Nyköping i Februari 1640, presidenterne och
några assessorer från Svea, Göta och Åbo hofrätter ditkallade, för att
yttra sig öfver sjutton dem förelagda frågepunkter, hvilka troligen från
någon eller några bland dessa öfverdomstolar förut blifvit regeringen
understälda. I anledning häraf inkom denna lagkommission med
framställningar dels om åtskilliga lagförklaringar och dels om åtgärder till
afhjelpande af hvarjehanda missbruk och oredor i lagskipningen. Dessa
framställningar föranledde dock ej utfärdandet af nya lagbud eller
vidtagande af annan åtgärd, än att regeringen i November 1642
sammankallade en ny lagkommission för att utreda så väl dessa som flera
tillkomna nya frågor.
Denna nya lagkommission sammanträdde i Stockholm i Februari
1643 och utgjordes af vicepresidenterna i Svea, Göta och Åbo hofrätter
Jakob Skytte, en son till riksrådet Johan skytte, Carl Månesköld och
Erik Geete, jemte 16 andre lagfarne män från hofrätterna och
underrätterna, bland hvilka Johan Dalecarlus, sedermera adlad med namnet
Stjernhöök, Georg Stjernhjelm, den bekante skalden, då assessor i Dorpts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
