Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Krigsväsendet - Artilleriet, fortifikationen m. m. - Krigsrätten, krigsrådet, krigskollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krigsväsendet.
253
motsvarande väg- och vattenbyggnadskåren i senare tider.
Krigsma-terielen var den bästa och fullkomligaste, som den tiden kunde
erhållas, och tillverkades till största delen inom landet. De betydligaste
förråden funnos i Stockholm, men 1640 anlades ett nytt tyghus i
Vadstena, hvarifrån hvarjehanda krigsförnödenheter kunde föras på Vettern
till Småland och Vestergötland medelst särskildt derför inrättade
transportfartyg, och 1643 upprättades ett nytt tyghus i Göteborg.
En så betydande krigsmakt som deri svenska under Gustaf Adolfs
regering fordrade äfven en omsorgsfullt ordnad förvaltning. Några
särskildt för krigsmakten afsedda förvaltande verk funnos emellertid
icke egentligen förr än efter konungens död, utan de flesta göromål,
som genom 1634 års regeringsform tilldelades krigsrådet eller
krigskollegium, såsom det sedermera kallades, och amiralitetskollegium,
tillhörde förut räknekammaren.
När Gustaf Adolf år 1630 lemnade riket för att begynna sitt
deltagande i tyska kriget, uppdrog han åt riksmarsken, såsom näst
konungen härens högste befälhafvare, att i Stockholm bilda en stadigvarande
krigsrätt, emedan den högre krigsrätten enligt krigsartiklarna hölls i
lägret och således förbrytelser, begångna af den inom Sverige och
Finland qvarlemnade krigsstyrkan icke utan svårigheter och omgång kunde
dragas under den konungen åtföljande ambulatoriska krigsöfverrätten.
Riksmarsken förordnades till president i den nya krigsrätten och
konungen utnämnde dess vicepresident och fem bisittare, men gaf marsken
tillstånd att dessutom dertill kalla så många öfverstar,
öfverstelöjtnan-ter, vaktmästare (majorer) och höfvitsmän (kaptener), att bisittarnes
antal blef åtminstone tolf, hvarjemte han borde förordna en
»berichts-väbel», en sekreterare, notarier, en profoss, två poster oeh två
en-spännare. Krigsrätten borde sammanträda tvänne gånger om året, på
den tid marsken fann beqvämast, hvardera gången tre veckor, då alla
till rätten inkommande mål borde afgöras.
Denna krigsdomstol fick efter hand äfven åtskilliga
förvaltningsbestyr samt kallades också ömsom krigsrätt och krigsråd, hvarmed
dess dubbla egenskap af dömande och förvaltande embetsverk
antyddes, men först genom 1634 års regeringsform blef krigsrådet eller
krigsrätten ett rikskollegium, med inseende öfver landtförsvarets förvaltning
och utgörande tillika rikets högsta krigsdomstol.
Enligt denna regeringsform bestod krigsrådet af marsken, dess
president, samt två riksråd och fyra andra bisittare, hvilka enligt den för
detsamma 1636 utfärdade instruktion skulle tillhöra generalitetet eller,
derest så många generaler ej voro att tillgå, tagas bland öfverstarne.
Sedermera fingo alla generalspersoner säte och stämma i
krigsrådet, så att år 1642 der sutto 3 fältmarskalkar, 4 krigsråd,
rikstyg-mästaren och 5 generalmajorer, ehuru sällan flere än sex af denna
personal voro samtidigt tjenstgörande. De biträddes af sekreterare,
notarier och kopister, kamrerare, ingeniör, aktuarie och fiskal. Något
senare upptogos äfven i krigsrådets stat en generalqvartermästare, •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
