Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Krigsväsendet - Amiralitetskollegium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
fundamento (i grund) förstånd hafver om alla skeppsbyggningar».
Dessa bedrefvos oförtrutet ej blott på kronans varf i Stockholm, Riga
och Stettin, utan äfven å enskilda i Göteborg, Vestervik m. fl.
Repslagerier anlades, skeppstimmermän anskaffades från Holland o. s. v.
Flottans hufvudstation var Stockholm, der Skeppsholmen blef åt
densamma upplåten år 1634. Fullständig plan för sjöförsvarets ordnande
uppgjordes af kanslern den 8 Oktober 1633, enligt hvilken flottan skulle
fördelas i 3 amiralskap, hvardera om 18 större och mindre krigsfartyg,
eller tillsammans 54, hvartill borde komma, såsom ett fjerde
amiralskap, den lilla flottan, med 248 galejor, strutsar och lådjor. Några
smärre afdelningar af denna flotta skulle förläggas i Preussen, Pomern,
vid Riga och Göteborg, men det öfriga förblifva i Stockholm.
Både Oxenstierna och Fleming hade omfattat den åsigt, att ett
större antal mindre krigsfartyg hade företräde framför ett mindre antal
större. De flesta fartygen voro derför af medelmåttig storlek, några få
af 450—300 läster, men de flesta från 150 till 100. De indelades i
realskepp, stora, rätta, mindre och minsta örlogsskepp, de 4 största
skeppen med besättning af 220 man sjöfolk och 120 landsoldater
hvartdera samt en bestyckning af 60 till 75 kanoner. För hela flottan
beräknades 1,355 kanoner, de flesta 12- à 24-pundingar och endast
ett mindre antal 28-pundingar.
Manskapet till flottan anskaffades dels genom utskrifning och dels
genom värfning, till dess Gustaf Adolf genom en författning af den 12
September 1623 gjorde början till införande af ständigt båtsmanshåll,
ordnadt ungefär efter samma grunder som det äldre indelningsverket
för fotfolket; men efter konungens död beslöt förmyndarestyrelsen att
ställa båtsmanshållet på ständig rotering. År 1634 föreskref regeringen,
att under båtsmanshållet skulle läggas och roteras de utmed sjösidan
belägna socknar och landsdelar, der knektarne skulle tagas till
båtsmän. Fyra bönder, så skatte- som krono-, skulle hålla en duglig
båtsman samt, då han under vintern vore hemförlofvad, gifva honom
hemkall, emot skyldighet för honom att arbeta hos sina rotehållare.
Härom skulle afhandlas med krono- och skattebönderna samt likaledes med
dem å frälsehemman, dock så, att desse inom den s. k. frihetsmilen
från adelns sätesgårdar skulle vara 12 och utom den samma 8 om
underhållet af en båtsman. Till ständigt båtsmanshåll blefvo på detta
sätt inroterade vissa kustsocknar i Upland, Södermanland,
Östergötland, Småland med Öland, Vestergötland, Helsingland, Medelpad,
Ångermanland, Finland och Åland. Dessutom hade städerna alltsedan
1629 åtagit sig att, emot frihet från utskrifning, hålla ett bestämdt antal
godt och dugligt sjöfolk. Af detta så väl som det roterade sjöfolket
och ett antal förhyrda bildades tre båtsmansregementen och tre
kompanier bösseskyttar (artillerister) till flottans bemanning, hvilken styrka,
befälet oberäknadt, år 1638 uppgick till 3,379 man. Under danska
kriget åtogo sig städerna fördubbladt antal båtsmän, dock under
förbehåll att efter krigets slut blifva befriade från denna tillökning, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
