Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Kansliet och landtstyrelserna - Kansliet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 8
Christina.
för ärenden rörande Östersjölandskapen, Ryssland och Polen, samt den
fjerde för alla öfriga utrikes ärenden.
Enligt 1634 års regeringsform skulle rikskanslern hafva ledningen
af kansliet och der ega till bisittare 4 riksråd, en hofkansler och 2
statssekreterare. Under kansliet skulle lyda alla hofråd, sekreterare,
referendarier och skrifvare, så i rikskansliet (riksarkivet) som i det
dagliga; likaledes alla sändebud, residenter, agenter m. fl. Rikskanslern
skulle hafva i sitt förvar det stora rikssigillet och hofkanslern eller, i
hans frånvaro, äldste statssekreteraren det mindre, som dagligen
begagnades. I kansliet skulle författas alla statuter, stadgar och
ordningar, som anginge antingen hela riket eller något särskildt landskap,
härad eller stad, så ock ständers, städers eller enskildes privilegier. Der
skulle alla fullmakter skrifvas och utfärdas. Dit hörde ock alla
riksdagshandlingar, underhandlingar med främmande makter samt alla
rådslag, dem konungen ville hålla med riksens råd i allmänhet eller med
några deribland eller med kansliråden, hvarföre ock riksens råds
sammankomster skulle af kanslern utsättas, protokoll föras öfver alla
rådslag, samt alla allmänna handlingar, innan de anmäldes till konungens
underskrift, öfverses och undertecknas af rikskanslern eller den hans
embete förestode, eller ock af hofkanslern eller någon af sekreterarne,
allt efter den särskilda instruktion, som för kansliet skulle utfärdas.
Någon sådan medhans dock ej af kanslern, men efter 1636 års
granskning af kansliets så väl som de öfriga kollegiernas verksamhet
fick Adler Salvius, som 1634 blifvit hofkansler, befallning att öfverse
och efter regeringsformen lämpa 1626 års kansliordning. Vid samma
tillfälle stäldes ock landshöfdingarne i närmare beroende af kansliet,
inför hvilket de skulle aflägga sin ed och dit de hade att ingifva sina
berättelser om tillståndet inom länen och om verkställandet af
regeringens förordningar.
Efter kanslerns hemkomst blef kansliets myndighet mer och mer
utvidgad. Det sattes år 1638 i fullständigt skick, och tillika beslöts,
att alla till rådet inkommande ärenden skulle upptagas af kansliråden
och hänvisas till vederbörande kollegier, der de mindre vigtiga fingo
afgöras. Sedermera uppsattes och föredrogs af kanslern i Januari 1641
en särskild instruktion för regeringsärendenas behandling, hvilken
instruktion dock ej blef till efterrättelse utfärdad. Enligt densamma
skulle kansliet dels bereda ärendena till föredragning inför regeringen,
dels mottaga alla mål, hvilka de öfriga kollegierna ville hafva framstälda
för regeringen, äfvensom upptaga och till kollegierna hänvisa alla
enskilda böneskrifter. Några dagar derefter föredrog riksamiralen
Gyllenhjelm ett annat förslag, som gick ut derpå, att hvarje kollegium skulle
i sin ordning föredraga för regeringen sina angelägenheter. Detta
försök att göra kollegierna till ett slags statsdepartement förnyades under
kanslerns frånvaro 1645, men gjordes om intet i följd af kanslerns
bestämda motstånd. Enligt hans uppfattning skulle kansliet, »såsom det
der med några particularsaker intet hafver att beställa, föra pennan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>