Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statshushållningen - Deras afhändande under förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Christina.
net utgått till kronan, hvaremot det var honom strängt förbjudet att
tränga skattebonden och hans slägt från deras eganderätt, samt att
drottningen hade vid myndiga år rätt att lösa tillbaka de sålda godsen,
hvilket dock skulle ske inom natt och år från hennes tillträde till
regeringen. Vid sådan inlösning skulle de förbättringar, köparne under
tiden gjort, ersättas efter mätismanna ordom, och om köparne sålt,
bortbytt, bebyggt eller med andra gårdar sammanslagit sådana
köpegods, skulle de vid återlösningen ega rätt att gifva andra af
motsvarande värde i stället,
På dessa vilkor såldes, enligt det i November 1638 fattade
beslutet, kronogods för 200,000 rdr, och, enligt beslut fattadt vid rådets möte
i Vesterås under Januari månad 1639, äfven för 200,000 rdr, genom hvilka
tillgångar svenska hären i Tyskland bragtes i det stånd, att Banér kunde
utföra det lysande fälttåget 1639, hvarigenom de svenska vapnen
åter-vunno den öfvervigt, som genom nederlaget vid Nördlingen gått förlorad.
Det kan således icke nekas, att den på detta sätt vunna
tillgången blef till rikets gagn använd, likasom icke heller att åtgärden var
af tvingande nödvändighet påkallad. Det anmärkningsvärda låg
egentligen deri, att frälseköp voro medgifna endast åt adeln, hvilket dock
hade sin grund i den då ännu allmänt gängse föreställningen, att
frälsehemman endast kunde innehafvas af frälseman, samt att åtgärden
vidtogs utan ständernas samtycke, hvilka man sannolikt ej vågade
sammankalla under den upphetsade sinnesstämning, som då var rådande
bland allmogen.
Det dröjde emellertid icke särdeles länge, innan man åter ansåg
sig föranlåten att försälja kronogods för statsbehofvens fyllande. Efter
framgångarne under året 1639 och de mindre betydande krigsrörelserna
1640 behöfde Banér åter förstärkning, och likväl innehöllos just vid
denna tid de franska underhållspenningarna under de ifriga
bemödanden, som då gjordes att störta Richelieu. Vid sådana förhållanden
förekom fråga om ny försäljning af kronogods i rådet den 15 Februari
1641, och man förenade sig om att besluta en sådan försäljning till
ett värde af 400,000 rdr. En del af de inflytande medlen skulle
användas att godtgöra delegarne i Kopparkompaniet för deras betydliga
fordringar hos kronan, på hvilka Gustaf Adolf lofvat i ränta 20 för
hundradet, hvilken ränta förmyndarestyrelsen dock nedsatt till hälften.
Genom betalningen af denna skuld ville man stärka kronans kredit för
framtiden. De ofrälse delegarne i kompaniet skulle dock ej få sin
betalning i gods, utan endast i penningar.
När detta beslut fattades, var Gyllenhjelm frånvarande och dröjde
ej att uttala sitt ogillande deraf. Detta ogillande erhöll ökad vigt
genom det missnöje, som flerstädes försports, synnerligast bland allmogen
öfver de förra frälseköpen. Beslutets verkställande blef således
uppskjutet till dess både Gyllenhjelm och Skytte, som äfven yttrat sig mot
godsförsäljningen, förmåtts att instämma uti detsamma och underskrifva
rådslaget derom den 15 Maj 1641.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
