Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statshushållningen - Deras afhändande under förmyndarestyrelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stats h us A ållningen.
Den beslutade försäljningen blef härefter verkstäld, och skulle
således, i följd af detta och de föregående besluten, kronogods och
skatteräntor hafva blifvit sålda till frälse för en summa af 800,000 rdr, men
i sjelfva verket finner man, att summan uppgått till 994,801 rdr eller,
efter en annan beräkning, till 1,229,578 rdr, så att antingen hafva de
beslutade summorna blifvit vid beslutens verkställande öfverskridna eller
ock har beslut blifvit fattadt om ytterligare försäljning, ehuru uppgift
derom ej kommit till efterverlden.
I början blef noga iakttaget, att de influtna medlen ej användes
till andra ändamål än det vid försäljningen afsedda, så att, likasom
Banér genom de under åren 1638 och 1639 influtna medlen sattes i
stånd att återupprätta de svenska vapnens anseende, så användes ock
större delen af 1641 års försäljningsmedel att utrusta den styrka, med
hvilken Torstensson fullbordade de svenska härarnes öfvervigt i
Tyskland. Man begynte dock snart nog att med dessa medel bestrida äfven
andra utgifter till rätt betydande belopp, så att af de 994,80! rdr, som
influtit för sålda kronohemman och skatteräntor, blefvo inalles 462,165
rdr använde för krigsbehof, 502,301 rdr till betalning af hvarjehanda
skulder, hvaribland den till kopparkompaniet, samt 30,335 rdr till löner,
pensioner och åtskilliga andra utgifter. Detta sistnämnda belopp,
sammanräknadt för alla sex åren, hvarunder försäljningen fortgick, är så
föga betydande, att deraf tillräckligt synes, det några missbruk af
försäljningsmedlen ej kunna tillvitas regeringen. Deremot förekommo flera
sådana vid sjelfva försäljningen så väl som i afseende å dervid fästade
vilkor, såsom att genom öfverenskommelse mellan de värderande
embetsmännen och köparne värdet sattes allt för lågt, till förlust för kronan;
att adelsmän, som köpt räntan af ett skattehemman, äfven sökte viniia
eganderätten dertill genom att på hvarjehanda sätt undantränga den
förre egaren; att frälsemän fingo köpa kronogods inom frihetsmilen för
sina sätesgårdar, hvarigenom de kommo i åtnjutande af större förmåner
än köpebrefvet innebar o. s. v.
Genom förpantning minskades äfven kronogodsens antal, dock ej
i någon mera betydande mån, emedan räntan i allmänhet var så hög,
att regeringen fann det fördelaktigare att sälja än att förpanta kronans
fastigheter. Också förvandlades pantebref till köpebref å hemman till
ett värde af 63,665 rdr. Hvarjehanda missbruk skedde för öfrigt
äfven härvid.
Äfven genom byten gjorde kronan ofta förluster, då det tillbytta
sällan lemnade full ersättning för hvad som lemnats i utbyte, samt
adeln dessutom vanligen tillbytte sig sådana kronohemman, som lågo
inom frihetsmilen.
Slutligen gingo äfven åtskilliga kronans räntor förlorade i följd af
de adeliga privilegierna, då skattehemmanen blefvo frälse genom egarnes
adlande eller då de genom arf eller köp tillföllo frälsemän. För att
under sådana förhållanden skattejord skulle öfvergå till frälse fordrades
visserligen särskild kunglig tillåtelse, men den vägrades sällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
