Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Statshushållningen - Resultaten af förmyndarestyrelsens statshushållning - Sveriges äldsta kamerala embetsverk - Räknekammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
Christina.
bör man emellertid icke förgäta dem, som dervid voro deras biträden.
Äfven här visade sig fördelarne af Oxenstiernas välordnade
statsförvaltning, hvarigenom verksammare kontroller och noggrannare
redovisning öfver statsmedlen infördes, hvilket icke hade ringa inflytande på
beloppet af de medel, som kommo statsverket till godo.
Ett kameralt embetsverk hade dock funnits sedan Gustaf Wasas
tid och länge varit det enda någorlunda ordnade förvaltningsverket.
Gustaf I hade nemligen 1540 inrättat ett »kammarråd» af fyra
ledamöter, för hvilket en kammarordning eller instruktion utfärdades 1544,
författad af konungen sjelf. Det skulle biträdas af två riksens råd och
två adelsmän, och till detsamma skulle fögderiernas räkenskaper
årligen insändas. Derjemte omtalas en »öfverste räknemästare», som
skulle granska uppbörden och utgifterna samt göra sammandrag deraf,
så att konungen kunde erhålla öfversigt af verkets tillstånd. I konung
Sigismunds försäkran af år 1594 förordnades en af rikets råd till
riksskattmästare att, med två andra riksråd samt några edsvurne män
utom rådet, hafva vården om rikets skattkammare, hvilken skulle årligen
inventeras. Derjemte förordnades två riksråd att såsom kammarråd
»hafva all riksens uppbörd i antvarning» samt, jemte riksens
kamrerare», göra reda och räkenskap för all rikets ränta, och, på det de
måtte veta besked om rikets uppbörd förökades eller förminskades,
skulle ingenting bortgifvas eller förlänas utan deras vetskap.
Sedermera utfärdades en ny kammarordning den 18 April 1613 och år 1618
förklarades kammarrådet eller »kammaren», såsom det vanligen
benämndes för ett kollegium, styrdt af riksskattmästaren och fem
kammarråd, hvilka åter skulle biträdas af nio kamrerare, med hvar sin
afdelning af förvaltningen. Under konungens långa frånvaro och
synnerligen sedan pfaltzgrefve Johan Casimir fått ledning af penningeväsendet,
blef kammarens myndighet ganska betydande, så att den meddelade
förläningar, utfärdade patentbref och hvarjehanda ekonomiska
förordningar m. m., hvilken till en stor del sjelftagna myndighet
förmyndarestyrelsen likväl ansåg sig böra inskränka.
Enligt regeringsformen var räknekammaren det femte bland
rikskollegierna, med riksskattmästaren till president samt två riksråd, två
af adel och två de äldste kamrerarne till bisittare, hvilka biträddes af
en sekreterare, en referendarie, jemte åtskilliga notarier, bokhållare och
skrifvare. Alla, som hade med kronans uppbörder och utgifter att
beställa, skulle af detta kollegium mottaga föreskrifter och der göra
besked. Det skulle hafva omsorg om räntornas inkräfvande och
behöriga användande, så ock om deras förökande, hvarför kollegium borde
hafva ögat på alla kronans inkomster och rättigheter, att de icke
försnillades, försummades eller förlorades, samt draga försorg derom, att
riksens medel beqvämades efter utgifterna och krediten hölls vid makt.
En ny arbetsordning uppsattes af kammaren i April 1635, men
ännu dröjde någon tid, innan bestämd gräns utstakades emellan
regeringens, kammarens och de öfriga kollegiernas myndighet i frågor rö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
