Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Förhållandet till utländska makter - Förhållandet till Holland - Förhållandet till England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förhållandet till utländska makter.
-295
voro de ojemförligt talrikaste och således de, som ledo mest af
tullsatsernas förhöjning. Detta förhållande hade redan framkallat en viss
köld hos den holländska republikens styrelse, och härtill kom
sedermera under Gustaf Adolfs stora framgångar i Tyskland icke så liten
farhåga, att Sverige förr eller senare kunde komma i uteslutande
besittning af Östersjön och således få ett afgörande inflytande öfver
trafiken å detta haf, der den holländska handeln hade ett af sina
förnämsta områden. Förbundet mellan båda staterna blef derföre icke
efter konungens död förnyadt, men sedan de preussiska hamnarne
blifvit 1635 afträdda, och Danmarks utpressningar af de trafikerande i
Öresund, hvaraf holländarne ledo mest, gjorde det för dem af stor
vigt att åter närma sig Sverige, blef genom en holländsk beskickning
ett nytt förbund afslutadt i September 1640. Med intet land hade
ock Sverige så lifliga handelsförbindelser som med Holland. Der hade
de svenske köpmännen sina förlagsmän och flere bland dem sina
principaler, som i Sverige drefvo rörelse under deras namn. Der
upplånades penningar till alla större företag och så vidare. Holländarne
sågo likväl alltid med ett visst misstroende hvarje maktutvidgning å
Sveriges sida, och sedan freden i Brömsebro 1645 beredt Sverige både
nya besittningar och stora handelsfördelar, blef holländska republiken
åter bekymrad för sin Östersjöhandel samt började nu närma sig
Danmark, medan Sverige vände sig till England, sedan Stuartska ätten
blifvit derifrån fördrifven.
England styrdes denna tid af Carl I, hvars moder var en dansk
prinsessa och som stod i nära förbindelser både med Danmark och
Spanien samt derföre alltid betraktades med misstroende af
Oxenstierna. Denne hade ock ingen hög tanke om den engelska styrelsen.
»England», skrifver han i ett memorial till rådet af den 2 Februari
1634, »håller sin gamla vana, bekymrar sig litet om det gemena
väsendet, menar det intet gå sig an eller sig ju vara utan all fara, är
ock af spanska consilier och sin egen spanska faction helt intaget och
öfver Frankrike mäkta jaloux, så att hvart Frankrike inclinerar, der
vänder sig England ifrån.» Man hade äfven fått kunskap om en plan
mellan England, Danmark och Spanien att utestänga svenskar och
holländare från Östersjöhandeln för att komma i uteslutande
besittning af denna, och man ansåg sig derföre berättigad till fiendtliga
åtgärder mot England, ehuru man ej ville öppet uppträda såsom dess
fiende. Då Alexander Leslie 1638 tog afsked ur svensk tjenst för att
återvända till sitt fädernesland Skottland och der leda upproret mot
den engelske konungen, hvilken på flera sätt förnärmat skottarnes
fri-och rättigheter, fick han som en äreskänk af svenska regeringen 2,000
musköter och en stor mängd hjelmar. När sedermera 1640 ett
sändebud från skottarne infann sig i Stockholm för att begära hjelp mot
Carl I, då det förtryck, han underkastade sina skottska undersåtar, var
fullt jemförligt med det, mot hvilket svenskarne rest sig under
Engelbrecht och Gustaf Wasa, samt Johan Skytte drog i tvifvel, om det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
