Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Sveriges rike vid Gustaf Adolfs död - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhällsskicket.
297
hvilka vid det förlängda stilleståndet 1635 àter afträddes till Polen.
Rikets areal uppgick till omkring 15,000 geografiska qvadratmil eller
nära dubbelt mot det nuvarande Sveriges, men dess befolkning, som
sannolikt ej öfversteg 1 J/2 million invånare, utgjorde föga öfver en
tredjedel af den Sverige för närvarande eger.
Sverige och Finland, med gemensam representation, voro detta
rikes kärna. De öfriga landskapen voro svenska besittningar, hvartdera
med bibehållande af åtskilliga egenheter i sin styrelse och förvaltning,
likasom äfven i sitt förhållande till Sverige.
Finland gjorde under denna tid stora framsteg i inre utveckling,
enligt hvad redan är visadt vid framställningen af Per Brahes
verksamhet, hvilken Finland hufvudsakligen hade att tacka för dessa
framsteg. Redan 1623 hade Finland fått en särskild hofrätt i Åbo, och
1634 fick det äfven sin särskilda räknekammare, som, under ledning
först af landshöfdingen i Åbo och sedermera af generalguvernören,
uppbar och redovisade landets alla räntor. År 1637 blef Brahe dess
generalguvernör och innehade sedermera allt framgent detta embete, hvilket
han efter sitt återvändande till Sverige 1640 skötte från Stockholm,
ehuru tillika ett slags öfverstyrelse eller så kallad generalstat för
Finland fans i Åbo, genom hvilken skriftvexlingen gick mellan
generalguvernören och de finska landshöfdingarne, äfvensom de löpande
ärendena i Åbo handlades af ön kommissarie eller underlandshöfding och
en sekreterare. En särskild revisionskammare eller kammarrätt för
granskning af de finska räkenskaperna inrättades 1638 samt bestod af
generalguvernören och några bisittare i Åbo hofrätt.
Förmyndarestyrelsen gjorde således sitt bästa för att genom
särskilda förvaltande myndigheter undanrödja olägenheterna af Finlands
afstånd från rikets hufvudstad samt vakade tillika omsorgsfullt öfver
landets förkofran så i andligt som materielt hänseende. Härutinnan
stod Brahe alltid främst, och likasom förtjensten af Sveriges
förkofran under denna tid företrädesvis tillkommer Oxenstierna, så bör
förtjensten af att Finland ej blef Sverige efter rättvisligen tillerkännas
Brahe. Redan hans år 1638 afgifna första embetsberättelse såsom
generalguvernör vittnar huru noga han satt sig in i förhållandena. Han
skildrar der först landets naturliga beskaffenhet, hvilken han anser vara
sådan att, om Finland komme i det flor, hvartill det efter mensklig
beräkning kunde hinna, vore det väl att förlikna vid »ett icke utaf de
mindre konungariken i Europa». Derefter öfvergår han till
gudstjensten, kyrkor och skolor samt anmärker, att alla kyrkor voro väl
försedda med prester, men en del med sådana, som, i stället att föregå
församlingen med lärdom och godt, kristeligt lefverne, visade den
vägen till laster och alla odygder. Synnerligast var detta fallet i
Keks-holms län inom östligaste delen af Finland, der presterne mera
kull-slogo än uppbyggde, mera förargade än lärde, och der de å ölkrogen
med tobakspipan i handen försmädde ryssarnes religion, hvaraf sedan
följde den ena försmädelsen mot den andra. Vidare föreslår han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
