Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Estland - Lifland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3CO
26 Christina.
land lika bedröfligt som i Ingermanland. Biskop Rudbeck, som 1627
fick Gustaf Adolfs befallning att visitera och ordna församlingarna i
Estland och Ingermanland, fann kyrkorna förfallna, boställen och löner
borttagna af adeln eller bortprutade af folket, hvarigenom presterne
blifvit så beroende af sina åhörare, att de aldrig vågade angripa deras
laster. Sjelfve voro ock presterne okunnige, ofta afskedade soldater,
som knappast kunde sitt modersmål och icke ett ord latin samt lefde
i dryckenskap och uppenbara synder, så att en prest befans hafva två
hustrur, och ingen ordning fans hvarken bland lärare eller åhörare.
Adeln bytte hustrur sig emellan och gaf jagthundar i mellangift samt
handterade sina bönder som djur. Bönderne hade vanligen flera
hustrur samtidigt och visade presterne så liten aktning, att de i sjelfva
kyrkan ordkastades med presten midt under predikan. Många bland
allmogen dyrkade ock beläten i lundar och skogar, och de fleste
öfverlemnade sig öppet åt dryckenskap och lösaktighet. Då Rudbeck med
sin vanliga kraft sökte rätta allt detta elände, fick han både presterne,
adeln och folket mot sig, och borgerskapet i Reval påstod öppet, att
svenska regeringen icke hade någon rättighet till inblandning i dessa
landets enskilda angelägenheter. Efter tre månaders vistelse i Estland
måste ock Rudbeck begifva sig derifrån, utan att hafva uträttat annat
än att göra regeringen bekant med de bedröfliga förhållandena.
I Lifland rådde i allmänhet en vänligare sinnesstämning mot
Sverige, och lifländningarne sjelfve yttrade sin önskan att blifva närmare
med Sverige förenade. Svenska adeln hade ock der stora förläningar,
och genom inrättandet af hofrätten i Dorpt 1630 samt universitetet
derstädes 1632 hade Gustaf Adolf sökt befordra både en
skyndsammare lagskipning och äfven en högre kultur i Lifland. Den lifländska
adeln ville han likväl icke införlifva med den svenska, emedan han
befarade att vid riksdagarna finna den alltför obändig, och i
förvaltning och lagstiftning hade också svenska regeringen vidsträcktare
rättigheter i Lifland än inom Sverige. Frågan om ett införlifvande af
den lifländska adeln med den svenska förekom dock å nyo, när
ombud för den förra infunno sig i Stockholm 1643. Oxenstierna fann
likväl beskattningsväsendet så olika i båda länderna, att den lifländska
adeln svårligen kunde rösta tillsammans med den svenska; men
emellertid blef Liflands inhemska styrelse nu ordnad. Den bestod i ett
landtråd af sex personer, en svensk och en lifländare från hvarje af
de tre lifländska kretsarna, hvilket dels sjelfständigt, dels såsom
biträde åt generalguvernören, egde befattning med landskapets inre
angelägenheter. Dessutom hade landskapet en egen representation i
konventdagen, som årligen under ledning af en landtmarskalk
sammanträdde i Riga.
I allmänhet visade svenska regeringen under detta tidskifte
allvarliga beihödanden att ordna de eröfrade landskapens inre
förhållanden och göra dem delaktiga af den större frihet, det mera utvecklade
samhällsskick och den rikare kultur, som i Sverige voro rådande, utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
