Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Lifland - Riksdagen 1633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen är iéjj.
derföre förqväfva hvad som för hvartdera af dessa landskap var
egendomligt. Följden blef ock, att ännu långt efter det dessa länder voro
skilda från svenskt öfvervälde, sågo åtminstone de talrikare
samhällsklasserna derstädes med saknad och tacksamhet tillbaka på den goda
svenska tiden, som icke ens ännu är der alldeles förgäten.
De uppgifter man från nu ifrågavarande tidrymd eger om
samhällsskickets utveckling i dessa svenska besittningar äro för öfrigt
temligen torftiga och ofullständiga, hvaremot de talrika så väl
utskotts-som allmänna riksdagarna under denna tid sätta oss bättre i tillfälle
att bedöma denna utveckling inom Sverige och Finland.
Farhågorna vid Gustaf Adolfs död och nödvändigheten att få hans
späda dotters rätt till tronen erkänd mot de polske Wasarnes anspråk
utgjorde anledningarne till den första riksdagens sammankallande
under förmyndarestyrelsen. Den börjades i Stockholm den 15 Februari
1633. Lars Sparre var landtmarskalk, erkebiskop Kenicius talman för
presteståndet, borgmästaren i Stockholm Erik Geet för borgareståndet
och Nils Persson från Mälby vid Nyköping för bondeståndet.
Sekreteraren Mårten Jakobsson hade fått uppdrag att föra pennan för detta
stånd, med tillsägelse att söka med lämpa förmå bönderna ej komma
med obilliga klagomål.
Rådets proposition till ständerna begynte med många loford öfver
den aflidne konungen samt uppmanade ständerna till mod och endrägt
under de utifrån hotande farorna, till troget vidhållande af det beslut,
som tillerkände fröken Christina konungadömet, och till lydnad för
rådets befallningar till drottningens och rikets bästa.
Då denna proposition förekom hos adeln, anmärktes genast, att
ståndets privilegier borde vid drottningens hyllning bekräftas, hvaremot
landtmarskalken erinrade, att drottningen, såsom ett omyndigt barn,
ej kunde fastställa några privilegier och icke heller rådet, då dess
samtliga medlemmar tillhörde adeln. Icke desto mindre återkom
ståndet till privilegiefrågan vid den punkten i propositionen, som rörde
nödvändigheten af uppoffringar för fäderneslandet. Man ville uppoffra
för fäderneslandet lif, blod och all förmåga — så vidt privilegierna
medgåfvo. Om privilegierna så väl som angående regeringssättet
under minderårigheten öfverlades sedermera hos adeln äfven under de
följande dagarna, till dess Gabriel Gustafsson Oxenstierna och Clas
Fleming den 20 Februari å rådets vägnar infunno sig å riddarhuset
och slutligen lyckades förmå adeln till ett svar efter rådets önskan.
Prester och borgare ville äfven vid propositionens besvarande
erinra om bekräftelse af sina privilegier så väl som angående
hvartdera ståndets särskilda besvär, men äfven hos dessa båda stånd
infunno sig deputerade från rådet och lyckades få svaret efter dess ön-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
