Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Riksdagen 1633 - Riksdagen 1634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Christina.
befalla. För öfrigt var nu i riksdagsbeslutet intaget ståndens förut
gifna samtycke till utskrifningen och de särskilda gärderna.
Nästa riksdag öppnades i Nyköping den 14 Juni 1634. Lars
Sparre var åter landtmarskalk och Nils i Mälby talman för
bondeståndet, men i anseende till erkebiskopen Kenicii långt framskridna
ålder var biskopen i Linköping Johannes Bothvidi presteståndets
talman och till borgareståndets hade borgmästaren i Stockholm Jöns
Hindersson blifvit utsedd. Riksmarsken Jakob De la Gardie helsade
ständerna, erinrade dem om anledningen till deras sammankallande,
nemligen konungens begrafning, och underrättade dem om de dagen förut
skedda valen till drots och riksskattmästare.
Sedan ständerna följt det kungliga liket till Stockholm och
begrafningen der blifvit med stor högtidlighet firad, fortsattes riksdagen
derstädes, hvarvid Paulinus, biskopen i Strengnäs, synes efter Bothvidi
öfvertagit talmansbefattningen inom presteståndet. Den 1 Juli voro
rådet och ständerna samlade på rikssalen, då Per Banér förde ordet
och lät uppläsa propositionen, hvari först erinrades om nödvändigheten
af en stadgad styrelseform och yrkades, att det, som vid sista
riksda-dagen var härutinnan förberedt, nu måtte fullföljas. Sedermera följde
en redogörelse för förhållandena i Tyskland och Polen, huru
stilleståndet med detta rike nästa år ginge till ända, huru konung Uladislaus
tagit sig titel af Sveriges konung och huru ringa utsigten var till en
stadig fred åt detta håll. I följd så väl häraf som af ställningen i
Tyskland fordrades rustningar å Sveriges sida, hvartill nya
utskrifnin-gar behöfdes, äfvensom betydliga penningetillskott, så väl för dessa
rustningar som till afbetalning å statsskulden och för konungens
begrafning. Slutligen innehöll propositionen äfven några punkter om
ungdomens resor till främmande länders läroverk och faran deraf för
religionens enhet inom riket, om förbättring i stadgarna för gästning och
skjuts, samt om anläggande af kornhus eller spanmålsförråd för
möjligen inträffande missväxt.
Härefter höllo stånden öfverläggningar i främsta rummet angående
den föreslagna regeringsformen, deröfver hvarje stånd för sig inkom
med sina anmärkningar.
Adeln inlade på förhand en gensägelse mot allt hvad i denna
grundlag kunde stå i strid mot ständernas rätt och särdeles adelns
privilegier. Dess flesta anmärkningar rörde ock förmenta ingrepp i dessa.
Så yrkades, att konungen skulle till rådsherrar och andra höga
embetsmän få utse endast infödde svenske män; att desse embetsmän skulle
påminna honom icke allenast rikets, utan äfven ständernas rätt; att
ingen skulle kunna dömas från lifvet af ringare män än den dömde;
att kollegiernas ledamöter ej borde åläggas en ständig vistelse i
hufvudstaden, emedan de derigenom ej skulle få någon tid att sköta sina
enskilda angelägenheter, samt att jägeristatens myndighet ej finge lända
adelns rättigheter till men. För öfrigt anmärktes om en mängd högre
embeten, som i förslaget omnämndes, att de väl kunde vara nyttiga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
