Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Riksdagen 1634
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Christina.
ning af kronogods till frälse, samt slutligen att regeringsformen måtte
antagas endast tills vidare på försök under några år, hvarom icke, ville
ståndet se sina privilegier genom uttrycklig stadfästelse försäkrade mot
all otidig förändring.
Borgareståndet tyckes hafva inskränkt sig till en förfrågan af
hvilken den i regeringsformen omnämnde stadsfogden i Stockholm skulle
underhållas, och från bondeståndet omtalas ingen annan anmärkning
än ett ogillande af att krigsbefälet skulle jemte lagmannen och
landshöfdingen »förestå utskrifningen» och »akta roteringen».
De särskilda ståndens anmärkningar i denna fråga kunna betraktas
såsom gradmätare på deras politiska utveckling och hafva derföre här
blifvit utförligare anförda. Adeln yrkade främst på sina privilegier och
sysselsatte sig mest med sådana delar af grundlagen, som kunde hafva
afseende å dem. Presteståndet visade äfven synnerlig månhet om sina
privilegier, men stälde dock kyrkans enhet och vård i främsta rummet.
Båda stånden visade, att de uppfattat vådorna för svenska folket i dess
helhet af vigtigare allmänna frågors behandling vid embetsmannamöten
eller utskottsriksdagar samt förbehöllo åt allmän riksdag att afgöra
beskattningsfrågor och yttra sig om förhållandet till utrikes makter. Hos
adeln finner man i påståendet, att riksembetsmännen borde dömas af
ständerna, för första gången ett yrkande på ministerielt ansvar. Hos
presteståndet framträder farhågan för ett adelsvälde, som kunde hota
monarkiens bestånd. Hos båda stånden röjer sig en uppskattning af
det allmännas fordringar vid sidan af de enskilda ståndsintressena,
hvilka framträda ännu bjertare hos adeln än hos prestestånden. Hos
borgare- och bondestånden deremot, hvilkas fri- och rättigheter mest
hotades af den nya grundlagen, finner man intet aktgifvande härå.
Båda röja ett politiskt omyndighetstillstånd, som väcker förundran efter
en så lång utöfning af medborgerliga rättigheter, men som tillika
innebär en förklaring, hvarföre en man sådan som Axel Oxenstierna kunde
i den nya grundlagen så kringskära dessa rättigheter.
Anmärkningarna föranledde emellertid inga andra ändringar af
någon betydenhet, än att såsom första punkten i regeringsformen infördes
ett stadgande, att så väl konungen som alla embetsmän och
undersåtar i riket skulle bekänna sig till den lära, som å Upsala möte samt
i de vid förra riksdagen beslutade förklaringar deröfver var stadgad,
samt att, derest en riksembetsman eller ett helt kollegium varit
felak-aktiga, skulle de ställas för riksrätt, hvilket var ett slags medelväg
mellan det ursprungliga förslaget, att de felaktige skulle dragas inför rätta
och dömas af regeringen, samt adelns yrkande, att det skulle ske af
ständerna. Genom den införda punkten rörande statskyrkan och
tillmötesgående i några mindre vigtiga delar af deras anmärkningar hade
man vunnit presteståndet, och genom förklaringar öfver några anmärkta
punkter samt i synnerhet genom rådets myndighet vans adeln, och
så blef slutligen den nya regeringsformen af samtliga riksstånden
antagen den 29 Juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
