Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken - Presterskapets styrelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken. 3 35
äfven att utsträcka så vidt det lät sig göra. Vid biskopens sida stod
visserligen, såsom hans biträde i stiftsstyrelsen, ett domkapitel, men
hvarken dess organisation eller dess rättigheter i förhållande till
biskopen voro noggrant bestämda. Också klagade Oxenstierna, att bisperne
förordna inom stiftet som de vilja, tillsätta ynglingar och »ja-bröder»
till bisittare och förflytta de äldre och mera ansedde presterne. Der
borde enligt kanslerns mening tillgå liksom i andra kollegier, efter
flertalet, hvilket sätt att gå till väga biskop Rudbeck redan infört i sitt
stift, der han, den myndigaste och sjelfrådigaste bland alla biskoparne,
i alla fall hade föga motstånd att befara. Den ganska omfattande
biskopliga domsrätten gaf biskopen flera anledningar till uppsigt så väl
öfver lekmän som prester. Utom de mål, kyrkoordningen hänvisade
till biskopen, såsom presterliga tjenstefel, äktenskapsmål m. fl., drogos
äfven andra rent verldsliga under hans ransakning och afgörande. Till
biskopen hänskötos äfven svårare kyrkotuktsmål från församlingarna,
ehuru de flesta kyrkostraffen pålades af prosten eller kyrkoherden. På
presttillsättningar hade biskopen äfven stort inflytande. Han uppsatte
förslagen till prester i de regala pastoraten, hvarefter regeringen
utnämnde en bland de föreslagna. I öfriga församlingar, der adeln icke
hade patronatsrätt, tillsattes presterne af biskopen, men om
församlingen var missnöjd med den prest han utsett, så egde biskopen utse tre
nya prestmän, bland hvilka församlingen hade att välja. Några biskopar
sträckte ock sin myndighet så långt, att de affordrade hvar och en, som
antogs till prest, en förbindelse att icke gifta sig utan biskopens
samtycke samt icke söka befordran utom stiftet eller skaffa sig
rekommendationer till lägenheter. Äfven bestämde biskopen icke sällan nådårens
antal, utfärdade stadganden om förbudna äktenskapsled samt företog
sig, såsom Rudbeck 1642, att förordna om borgerskapets klädebonad,
bröllop och gästabud, föreskrifva hvilka ceremonier skulle vid bröllop
eller andra kyrkliga förrättningar iakttagas, samt pålägga mången
kyrkoplikt, hvartill ingen lag gaf någon anledning.
Denna biskoparnes vidsträckta myndighet hade både sina fördelar
och sina olägenheter. Å ena sidan uträttades under ledning af flera
den tidens särdeles framstående biskopar ganska mycket för
religionsvården, fattigvården, den lärda bildningen och folkundervisningen samt
för tukt och ordning i allmänhet. Härtill bidrogo väsentligen de nu
åter upplifvade kyrkosynoderna eller prestmötena, hvilka regeringen,
enligt det föredöme Rudbeck gifvit inom sitt stift, föreskrifvit att hållas
i hvarje stift två gånger årligen, den ena af prostar och kyrkoherdar
samt den andra af kapellaner, kyrkotjenare och studerande i teologien.
Vid dessa synoder förehades äfven prestordinationer samt pröfningar
af det yngre presterskapets insigter och lämplighet till sökta embeten.
Dessutom voro de föreskrifna årliga biskopsvisitationerna ett verksamt
medel att kontrollera presterne hvar i sin församling, undersöka
församlingarna samt utröna förhållandet mellan presterne och församlingen.
Äfven prostarne voro i de flesta stift ålagda att förrätta dylika visita-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
