Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken - Undervisningsverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken.
3 35
fiendtliga system, som den tidens filosofer så väl här som i utlandet
voro söndrade. Sedan den aristoteliska scholastiska filosofien länge varit
enrådande, hade en fransman Petrus Ramus eller Pierre de la Ramée,
född 1515, död under Bartholomæi-mordnatten i Paris den 24 Augusti
1572, uppträdt såsom dess ifrige motståndare och fått talrika
anhängare äfven vid de svenska lärosätena. Johan Skytte var ifrig ramist
och hade, såsom kansler vid Upsala universitet, tillsatt endast sådana
lärare, som omfattat samma filosofiska system. Men under tiden hade
den aristoteliska filosofien åter börjat fä öfverhand vid de tyska
universiteten, och de svenskar, som återkommit derifrån, hade fått samma
förkärlek för de aristoteliska satserna. Dessa skiljaktiga åsigter
föranledde ganska häftiga litterära fejder, och Paulinus, sjelf ifrig ramist,
klagade 1636 inför rådet, att man i Upsala stälde Aristoteles på
predikstolen bredvid den Helige Ande. Men oaktadt Paulinus följande året
blef erkebiskop och Skytte fortfarande var akademiekansler, vann dock
det aristoteliska systemet allt flera anhängare och efter bådas död blef
det enrådande.
I lagfar enheten var under denna tid Johannes Loccenius från 1634
till 1651 professor i juridiken vid Upsala universitet, den mest
framstående läraren och allmänt betraktad såsom en af denna högskolas
största prydnader. Äfven Stjernhjelm och Stjernhöök begynte under
denna tid sina forskningar i den äldre rättshistorien.
Historien, synnerligast fäderneslandets, idkades under denna
tiderymd med stor ifver, och Sveriges andel i de då pågående
verldshän-delserna var också väl egnad att lifva sinnena för en närmare
bekantskap med våra häfder. Johannes Bureus, jemte Skytte, Gustaf Adolfs
lärare och mot slutet af hans regering utnämnd till riksarkivarie, utgaf
år 1634 den mycket berömda »Konungastyrelsen», Paulinus år 1636
sin Historia arctoa (Nordiska historia), Johannes Baazius sin bekanta
kyrkohistoria, äfvensom Johannes Messenius under denna tid författade
sitt stora arbete öfver Sveriges historia samt Ægidius Girs sina Gustaf I:s
och Erik XIV:s krönikor.
Geografien gjorde åtskilliga framsteg genom Anders Bure, som
utgaf de första fullständiga kartor öfver Skandinavien, jemte särskilda
kartor öfver Helsingland, Norrland, Lappland och Finland.
Läkarevetenskapen stod ännu på en mycket låg ståndpunkt,
likasom naturvetenskaperna i allmänhet ej erhållit någon synnerlig
utveckling. Johannes Chesnecopherus var den förste vid Upsala högskola
anstälde professor i läkarevetenskapen, men stälde den i alltför nära
förbindelse med astrologien. Den första anatomisal öppnades i Upsala
1637, men man fick ej der dissekera menniskokroppar, utan måste
åtnöja sig med hundar, svin m. m., och regeringen måste utfärda
särskilda bref, att de lärare och lärjungar, som dermed sysselsatte sig,
skulle vara fredade från smädeord. Johannes Frank, professor i
Upsala, gaf med framgång undervisning i botanik, och fråga väcktes om
Starbäck o. Bäckström, Ber. ur Sv. Hist. V. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
