Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Christina.
ofvan visadt. Försöken skedde ock för det mesta af hit inflyttade
adelsmän från Tyskland eller från Östersjölandskapen, hvilka ej kunde
fatta den svenska bondens frihet, utan här ville införa de seder,
hvarvid de vant sig i hemlandet.
I allmänhet blef allmogens ställning för hvarje år mer och mer
bekymmersam och dess forna sjelfständighet försvann alltmera.
Regeringen utöfvade öfver densamma dels sjelf, dels genom landshöfdingar,
sekreterare och prester ett politiskt förmynderskap. »Man måste göra
med dem som fadern med barnen», yttrade kanslern; »de böra ej
alltid få sin vilja fram, ty de anse sig komma till riksdagarna blott
för att af bedja utlagorna.» Äfven hade allmogens forna, mera
sjelfständiga kommunalförhållanden blifvit genom adelns intrång och
regeringens centraliseringssystem mer och mer inskränkta. Bäst hade de
bibehållit sig i de aflägsnare landskapen, särdeles de norrländska, der
landstinget ännu qvarstod i full kraft, väsentligen i följd af brist på
häradsindelning. I Helsingland, Medelpad, Ångermanland, Vesterbotten
och det ända till fredsslutet 1645 med Norge förenade Jemtland
funnos ej blott tolf s. k. edsvorne i hvarje socken, utan socknarnas
ombud bildade tillika en landstingsnämnd, kallad »landsens tjugofyra»,
hvilka tillika utgjorde nämnd i en domstol, hvari landshöfdingen satt
såsom domare. I egenskap af landstingsnämnd var deras befattning
af ekonomisk-kommunal beskaffenhet. De hade att uppsätta besvär
till regeringen, gifva en rättvisare fördelning af skjutsningsbesväret,
utskrifningen och vissa utlagor, och så vidare, hvarigenom dessa
landskap kommo tidigare än andra i åtnjutande af åtskilliga förbättringar i
dessa hänseenden, såsom skjuts på entreprenad, utskrifning efter
gårdatal med mera.
Äfven i rikets öfriga landskap förekommo landsting, dit
landshöfdingen inkallade allmogen så väl som andra invånare i länet, när han
tillträdde sitt embete, när allmogen skulle lugnas eller vidtalas rörande
nya utskrifningar och gärder, eller taga kännedom om vigtigare påbud
och så vidare; men dessa landsting voro endast tillfälliga församlingar,
utan bestämd verksamhet, så att äfven beskattningsfrågor någon gång
å sådana möten afgjordes. Deremot hade häradstinget blifvit för det
öfriga Sverige hvad landstinget var för Norrland samt hade att
handlägga ungefär samma slags gemensamma angelägenheter. Inom
socknarna blef, öfver allt der adeln fått insteg, allmogen alltmera
undanträngd af denna samt kunde uträtta föga mot de mäktige herremännen.
Allmogens sedliga tillstånd företedde flera skiljaktigheter i följd af
olika lynne hos befolkningen i de särskilda landskapen. I allmänhet
utgjorde dock våld mot person de vanligast förekommande och lin»
drigast beifrade brotten. Deremot voro brott mot egendom mera
sällsynta, och af utländingar prisades högeligen den svenska allmogens
ärlighet. Bland gängse laster stod redan då dryckenskapen främst, och
bruket af bränvin var i starkt tilltagande. I följd af den rådande
okunnigheten öfvades mycken vidskepelse, men genom förbättrad- religions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
