Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Allmogen - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återblick.
347
undervisning blef vantron efter hand allt mera mildrad. Svenska
allmogens mottaglighet för bildning röjde sig ock omisskänneligen,
likasom det äfven länder deri till stor berömmelse, att den midt under
det elände, hvari större delen deribland efter hand mer och mer
nedsjönk, likväl bibehöll sin sedliga kraft så oförsvagad, som ännu vid
slutet af nu ifrågavarande tidskifte och i än högre grad under de
nästföljande visade sig vara förhållandet.
Mot regeringen under hela denna tid kan med skäl anmärkas,
att den hvarken visade den månhet om allmogens väl, som man af
hvarje regering har rätt att fordra, eller ens gjorde full rättvisa åt dess
billiga klagomål. Dessa anmärkningar gälla icke minst Oxenstierna,
hvilken i detta som öfriga hänseenden utgjorde själen i
förmyndarestyrelsen och gaf den sin riktning. Han sökte visserligen vid åtskilliga
tillfällen göra allmogens rätt gällande och äfven bereda den
lindringar, så vidt sådant kunde ske utan minskning i adelns
företrädesrättigheter; men dessa hade äfven för honom så öfvervägande vigt och hela
hans styrelse en så öfvervägande riktning åt adelsvälde, att allmogens
förtryck derigenom måste mer och mer ökas, likasom äfven hans
krigs-och stormaktspolitik måste väsentligt bidraga till allmogens utarmande.
Denna tid, hvarunder Sverige intog en så lysande plats i
verldshisto-rien, blef sålunda för Sveriges allmoge dess eländes tid, och detta
förhållande måste för hvar och en, som närmare betraktar förhållandena,
betydligt minska glansen af detta lysande tidskifte.
Återblick.
Se vi tillbaka på tiden från 1633 års början till 1644 års slut,
så finna vi ett bland de på yttre glans och inre utveckling rikaste
tidskiften, Sveriges historia har att erbjuda. Vi finna ock en tafla af
yttre och inre förhållanden, mera rik både på dagrar och skuggor än
kanske någon annan lika lång tiderymd inom våra häfder.
Sverige stod vid Gustaf Adolfs död segerrikt, aktadt och fruktadt,
midt i ett stort krig, under och genom hvilket det blifvit en
europeisk stormakt och slutligen den mest framstående bland dessa. Det
var dock mer än sannolikt, att denna storhet skulle falla på samma
gång som dess skapare, då den icke längre uppbars af hans
öfverlägsna snille och dess upprätthållande vida öfversteg det lands krafter,
som af honom blifvit stäldt främst på den politiska skådebanan. Axel
Oxenstierna öfvertog dock den svåra uppgiften att fortsätta Gustaf
Adolfs verk och lyckades äfven att hålla Sverige uppe, om icke på
samma höjd, dock på en ganska aktningsbjudande plats bland de
europeiska staterna. Framgången följde fortfarande de svenska vapnen
och anspråken växte i förhållande dertill; men nederlaget vid
Nörd-lingen visade på hvilken vansklig grund denna krigiska storhet var
byggd. Bundsförvandterne afföllo, de svenska härarne måste steg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
