Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Återblick.
351
stierna i nära samband med hans stormaktspolitik och hade likasom
den tidigt vuxit in i hans föreställningar. Sveriges storhet skulle
framför allt befordras af dess adel, och då samhället hade på denna de
största anspråken, borde den ock gynnas framför de öfriga
samhällsklasserna. Hos åtskillige bland de öfrige styrande finner man
emellertid icke samma högsinta uppfattning af adelns skyldigheter, ehuru alla
förfäktade dess rättigheter, och följden af denna gemensamma riktning
blef ett adelsvälde, som redan var för landet olyckligt och hotade att
blifva det i ännu högre grad. Dock bör man ej förbise, att den
krigspolitik, som befordrade adelsväldet, tillika innebar ett korrektiv deremot
så till vida, som den föranledde talrika riksdagar för att utverka
bevillningar och utskrifningar för kriget, och under dessa så tätt på
hvarandra följande riksdagar vunno de ofrälse stånden en allt rikare politisk
utbildning, hvilken, i förening med ökade bildningsanstalter och en
förbättrad organisation af hela statsförvaltningen, måste väsentligt bidraga
att stärka de öfriga samhällsklassernas motståndskraft mot adelns anspråk.
Vi finna sålunda under detta tidskifte allmogen mer och mer
förtryckt af adeln, mer och mer utarmad af ständigt ökade utskylder och
hotad med förlusten af sjelfva sin frihet, men småningom vaknande ur
sin politiska omyndighet till en sannare uppskattning af sin ställning
och af utvägarna att förbättra densamma; borgerskapet tilltagande bådé
i antal och välstånd, men likasom allmogen utsatt för mångfaldigt
intrång af adeln och derföre villigt att deltaga i motståndet mot denna;
presterskapet, med ökad sjelfkänsla i förhållande till ökad bildning, med
stort inflytande hos allmogen, likasom den och borgerskapet lidande
intrång af adeln och trädande i spetsen för motståndet mot densamma;
adeln, den rådande samhällsklassen vida framför de öfriga i makt,
rikedom och äfven i bildning, men redan företeende tecken till en söndring
mellan hög- och lågadeln samt till en viss mindre vänlig
sinnesstämning hos den senare möt den förra; rådet, mäktigt och inflytelserikt,
så hos regeringen som hos ständerna, stående snarare vid sidan af än
under regeringen, men söndradt i tvänne partier, det Oxenstiernska och
dess motståndare, det förra rådande, det senare bildande en stark
minoritet, det förra förfäktande adelns skyldigheter, i lika hög grad som
dess rättigheter, det senare i vida öfvervägande mån dessa, det förra
afvogt mot den pfaltziska grenen af konungahuset, det senare visande
denna en viss benägenhet, för öfrigt mindre i sak än af personliga
anledningar skiljaktigt från det rådande partiet; regeringen, röjande en
viss handfallenhet gent emot ständerna, jemte tilltagande maklighet, och
snarare styrd af än styrande rådet före Oxenstiernas hemkomst, men
derefter kraftig, företagsam, verkande i många riktningar samt ledande
både råd och ständer; slutligen Oxenstierna, själen i hela styrelsen,
ledaren, ordnaren af det hela, en af dessa öfverlägsna andar, möt hvilka
man väl kan hafva ett eller annat att anmärka, men hvilkas storhet
man dock alltid måste erkänna och hvilka hvarje folk måste känna sig
stolt’ öfver att räkna bland sina minnen. .......; , i *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
