Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Christina och Oxenstiernorna - De tyska fredsunderhandlingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Christina.
minister. När Chanut klagade öfver Johan Oxenstiernas förhållande
vid fredskongressen, yttrade hon sjelf ett bittert klander deröfver och
sade att om freden genom hans betänkligheter fördröjdes, borde han
ansvara derför inför Gud och menniskor. Chanut märkte likväl midt
under hennes yttrade harm en hemlig glädje, att denne man, som var
henne så misshaglig, lät hela verlden se sina fel och huru liten del
han hade i äran af freden x). Man var likväl oviss om Johan
handlade af egen eller af sin faders ingifvelse, hvilket senare ansågs
sannolikast, och Chanut tvekade om det icke vore rådligast att inför
drottningen och rådet öppet förebrå rikskanslern och hans son att genom
konstlade svårigheter fördröja freden, då i detsamma från Johan
Oxenstierna ankom en skrifvelse med åtskilliga bittra uttryck mot Salvius,
troligen föranledd deraf att denne för de franske fredsunderhandlarne
yppat, det Sverige i nödfall ämnade afstå från sina anspråk på Stettin.
Skrifvelsen upplästes i rådet, der kanslern icke heller skonade Salvius.
Drottningen yttrade då att hon ej kunde tåla det man så häftigt
anföll en frånvarande, och att hon ej kunde tro det som man tillvitade
honom, emedan hon kände hans förstånd. Rikskanslern blef ej
svarslös och icke heller drottningen. Rådet åtskildes utan att något beslut
i anledning af den upplästa skrifvelsen blifvit fattadt, och när Chanut
kort efteråt gjorde henne sin uppvaktning, berättade hon honom allt
hvad som passerat och sade att hon ej kunnat tro Johan Oxenstierna
i stånd till en sådan låg handling. Om han ämnade hindra fredens
afslutande, skulle hon uppdraga åt Salvius och de franske
fredsunderhandlarne att gifva noga akt på hans Uppförande och derom aflåta
till drottningen en skrifvelse, den hon kunde uppläsa i rådet.
Någon tid derefter fick likväl Chanut ett öfvertygande bevis på
det afseende drottningen i alla fall fäste vid den gamle kanslern. Den
sedermera så ryktbare franske sjöhjelten Abraham Du Quesne, som
varit i svensk tjenst 1644, hade från franska regeringen blifvit hitsänd
för att köpa några örlogsfartyg för franska flottan. Man hade efter
åtskilliga underhandlingar kommit öfver ens om försäljning af 4 skepp,
för hvilka med tillhörande bestyckning och öfrig utrustning skulle
betalas 170,000 rdr, hvilka kanslern fordrade skulle erläggas vid köpets
afslutande, men hvilka drottningen på Chanuts derom gjorda begäran
medgaf att betalas i två terminer, tre och sex månader efter köpet,
äfvensom att å köpesumman skulle få afdragas 25,000 rdr, hvilka
Magnus De la Gardie under sin ambassad lyftat i Frankrike. Drottningen
tillsade emellertid Chanut att i denna fråga »vända sig till
rikskanslern, likasom hon ännu icke lemnat detta medgifvande, samt begära
hans förord dertill», och Chanut underlät icke att låta kanslern
förstå, det han icke ville utverka något af drottningen utan hans
bemedling.
*) »Hon var ej i stånd till en sådan låghet», anmärker Christina vid detta
ställe i Chanuts anteckningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
